# ID: svediakorp-gov470143
# author: Joan Calabuig Rull (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 760
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Innan jag börjar mitt anförande vill jag gärna säga några ord om den allvarliga olycka som ägde rum i Valencia i går och som kostade 41 människor livet.
Som vissa ledamöter vet föddes jag och bor i staden Valencia, och jag vill därför börja med att uttrycka mina uppriktiga kondoleanser och min solidaritet med alla familjer till offren för denna tragiska olycka och tillönska alla sårade ett snabbt tillfrisknande.
Faktum är att en tragedi av den här storleksordningen i dagsläget är obegriplig, och jag hoppas att de särskilda orsakerna till olyckan kommer att klarläggas fullt ut så att inga andra familjer någonsin tvingas genomleva en sådan tragedi.
När det gäller det betänkande vi i dag diskuterar vill jag börja med att lyckönska kommissionen, i synnerhet kommissionsledamot Verheugen och hans medarbetare, till det meddelande de har presenterat om tillverkningsindustrins framtid.
Med tanke på de utmaningar vi står inför kan vi inte förhålla oss passiva eller inta en defensiv hållning, utan vi måste också erkänna att marknadens osynliga hand inte kommer att ge oss en tillräcklig lösning.
Ett initiativ som åter för upp industripolitiken på dagordningen och främjar de villkor som krävs för att trygga den europeiska tillverkningsindustrins framtid är därför ett bra initiativ.
Europas strävanden måste vara att förbli en industriell stormakt och man får inte nöja sig med att enbart utveckla tjänstesektorn, vars framtid ofta hänger nära samman med förekomsten av en solid industribas.
Medlemsstaterna och regionerna får därför inte vänta tills läget är kritiskt innan man vidtar åtgärder, med oåterkalleliga följder för industrin.
Vi talar i dag inte om en politik för att stödja industrijättarna.
Den modellen var ett bottenlöst hål som slukade offentliga medel och stod i vägen för skapandet av nya möjligheter till stabila framtidsjobb.
Den europeiska tillverkningsindustrin står inför flera stora utmaningar samtidigt, däribland utvidgningen, globaliseringen och omlokaliseringarna.
Det är dock ingen tvekan om att unionens största utmaningar kommer utifrån, i synnerhet till följd av globaliseringen och då särskilt konkurrensen från de asiatiska tillväxtekonomierna.
Dessa utmaningar innebär att vi måste ändra invanda tänkesätt och dra fördel av nya möjligheter.
Den nuvarande industristrukturen i EU: s ekonomi som helhet gör oss inte bäst rustade att bemöta den pågående globaliseringen.
EU: s handel är fortfarande koncentrerad till teknik på medelhög och hög nivå och till personalkompetens på låg eller medelhög nivå, vilket gör EU utsatt för konkurrensen från tillväxtekonomiernas tillverkare.
Vår konkurrensfördel måste komma från kunskap och kvalitet, och inte från låga priser.
Det innebär emellertid ofta branschvis anpassning med sociala konsekvenser.
Även om ansvaret i sista hand ligger hos den privata sektorn, måste dessa konsekvenser hanteras med hjälp av särskilda resurser, exempelvis Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.
I meddelandet erkänns att användningen av de olika industripolitiska instrumenten måste anpassas till de förutsättningar och särskilda förhållanden som gäller inom varje enskild sektor.
Kommissionen föreslår också sju nya, ytterst viktiga, sektorsöverskridande politiska initiativ: att stärka skyddet av immateriella rättigheter och bekämpa varumärkesförfalskning, att inrätta en högnivågrupp för konkurrenskraft, energi och miljö och stödja tillträde till nya marknader för våra produkter på ett rättvist och ömsesidigt sätt.
Denna nya politik måste komplettera det arbete som görs i medlemsstaterna och vi har i detta sammanhang meddelat dem att det blir nödvändigt att lägga ner mer arbete på de problem de nya medlemsstaterna står inför.
Den nya strategin måste inriktas på samförståndslösningar med medverkan av viktiga aktörer, arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna på ett tidigt stadium i den politiska beslutsprocessen.
Den nya industripolitiken måste främja investeringar i människors kompetens och utrustning så att de kan anpassa sig till förändringarna och dra fördel av de nya möjligheter dessa medför.
Just utbildning och flexibilitet är unionens viktigaste resurs och konkurrensfaktor.
Vi talar om konkurrens grundad på FoU, innovation, kvalitet och design, på infrastruktur, nya sätt att organisera produktionen och investeringar i spjutspetssektorer.
Dessa åtgärder brådskar, eftersom EU-industrins konkurrenter i snabb takt flyttar sina positioner åt samma håll.
Jag vill avsluta med att betona behovet av att öka kunskapsöverföringen och tillämpa forskningsresultat på nya produkter och processer.
Teknikplattformar har särskild betydelse för detta mål.
Det är en modell som har skördat framgångar, men man måste hitta mekanismer för att ge små och medelstora företag tillgång till resultaten från teknikplattformarna och tillämpa deras innovationer.
