# ID: svediakorp-gov470120
# author: Jorgo Chatzimarkakis, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 592
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Ni har talat om innovation.
I dessa tider, då fotbolls-VM pågår, får denna fråga mig att tänka på de japanska fotbollsspelarna.
De spelade fenomenalt fram till straffområdet, men sedan gjorde de inga mål.
Och i matchen mellan Brasilien och Ghana bjöd ghananerna på den kanske bästa underhållningen från de afrikanska lagen, men de gjorde inga mål.
Det är ungefär likadant med oss européer när det gäller innovation.
Vi är lysande på att uppfinna saker, och vi är lysande på att nå straffområdet, men vi kan inte omsätta det i mål.
Därför vill jag tacka er, herr kommissionsledamot, och även föredraganden, för betänkandet och för era uttalanden.
Jag vill också berömma föredraganden som möttes av varierande majoritet i utskottet, vilket ledde till att betänkandet fick såväl ljusa som mörka sidor.
Jag börjar med de mörkare sidorna.
Ta till exempel problemet med patentlagstiftningen.
För att lagstiftningen ska bli möjlig krävs det helt klart att medlemsstaterna slutar tvista om språkfrågan så att vi kan få ett EU-patent.
Formuleringen är för vag: nu har det blivit mycket mer än en språkfråga.
Det som krävs är att man hittar en skicklig, intressant och intelligent kombination mellan Londonöverenskommelsen och systemet för lösning av patenttvister, det vill säga ett system för lösning av tvister där vi helt klart måste inrätta en domstol som ansvarar för hanteringen av patentlagstiftning.
En annan viktig punkt är den redovisningsskyldighet som vi kräver av små och medelstora företag.
Vi uppmanar kommissionen att skapa ett redovisningssystem för hur man mäter innovationsmöjligheter.
Men i och med detta skapar vi helt klart mer byråkrati.
Om vi uppmanar kommissionen att kräva dessa redovisningar kommer den att göra det från små och medelstora företag, som då kommer att belastas med ytterligare byråkrati.
Det är inte rätt sätt att gå tillväga.
Ett korrekt sätt vore i stället att anta de punkter som får bred majoritet i kammaren: till exempel att främja affärsföretag i Europa på ett sådant sätt att misslyckade affärer blev en riktig möjlighet, som vi kunde erkänna och acceptera – precis som man kan se exempel på i anglosaxiska länder.
Vi borde införa åtgärder för att förhindra att de bästa forskarna och innovatörerna lämnar Europa och vi måste skapa infrastrukturer så att europeiska forskare återigen kan känna sig hemma i Europa, eftersom det faktiskt finns många forskare världen över som gärna skulle flytta tillbaka till Europa.
Vi skulle även kunna fastställa ytterligare subventioner särskilt för kreativa små och medelstora företag.
Parlamentet har tillsammans med kommissionen antagit ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) – och jag vill tacka alla för att vi lyckades med detta vid första behandlingen – inom vilket vi kan ge finansiering i idéstadiet, det vill säga riskkapital för just dessa inledande skeden.
Det finns naturligtvis standarder också.
Jag är glad att vi har kommit in på standardfrågan, eftersom vi med hjälp av standarder och bättre standardiseringsmekanismer skulle kunna återskapa den framgångssaga vi såg med GSM.
Det var kommissionsledamot Martin Bangemann som inledde detta.
Lissabonprocessen är inte död, men jag skulle föredra en ” Liverpoolprocess ”, eftersom en sådan skulle innebära att vi kunde ligga under med 3 – 0 vid halvtid i Champions League-finalen och ändå vinna till slut.
Det är precis så vi ligger till i nuläget.
