# ID: svediakorp-gov470112
# author: Günter Verheugen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 282
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig kort ta upp två saker till.
När det gäller det enskilda fall som kraftigt dominerat debattinläggen, nämligen Azambuja, skulle anklagelsen att företaget gör enorma vinster på bekostnad av sina anställda och EU: s skattebetalare vara ganska svår att belägga, eftersom den tid då General Motors gick med vinst för länge sedan är förbi, både inom EU och i resten av världen.
Om jag minns rätt uppgick den senaste årsförlusten till tio miljarder US-dollar, vilket knappas är någon struntsumma.
Fallet behöver därför bedömas ganska annorlunda än de fall som exempelvis Martin Schulz tänkte på när han hänvisade till vissa former av modern kapitalism, som verkligen har socialt skadliga effekter, vilket ingen förnuftig person kan förneka.
För det andra tycks man i parlamentet vara överens om att strukturell förändring är oundviklig, och det tycks också finnas ett samförstånd om att förändringen inte bara får passivt accepteras som regn eller solsken, utan att något kan göras när en strukturförändring inträffar – och något måste verkligen göras eftersom människors välbefinnande står på spel.
Det viktiga en modern ekonomisk politik kan göra nu är att se till att strukturförändringen inte sker på ett sådant sätt att människor offras på vägen.
Det är just detta som är syftet med vår politik.
En mängd intressanta förslag har framförts här.
Jag vill framhålla minst ett av dem och starkt betona att även jag är fast övertygad om att en förstärkning av arbetstagarnas rättigheter i Europeiska unionen skulle göra det möjligt att se till att strukturförändringen sker under mer fördelaktiga former.
