# ID: svediakorp-gov470102
# author: Philip Bushill-Matthews (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig börja med att tacka kommissionsledamoten för hans kloka och tankeväckande kommentarer i samband med inledandet av debatten, och i synnerhet för att ha lagt tonvikten på människor, för det är det centrala i den fråga vi diskuterar.
Jag vill bara framhålla två av de viktiga punkter som han tog upp.
Den enda gällde strukturförändringar.
Jag instämmer helt och hållet i att de strukturella förändringarna är här för att stanna, och att de förvisso kommer att tillta.
Så frågan är inte hur vi ska hejda dem, utan hur vi kan utnyttja och hantera dem.
Den andra viktiga punkt som bör betonas är att svaret inte är protektionism, vare sig från länder som försöker resa hinder, eller inom företag som försöker skydda gamla arbetstillfällen när marknaden har utvecklats vidare.
Jag håller med Lena Ek om att människor nuförtiden kanske inte längre har en anställning som varar livet ut, men jag anser att människor fortfarande kan förvänta sig att ha ett arbete livet igenom.
Frågan är således vad vi kan göra för att hjälpa till, samt vad som inte bör göras.
Som parlamentsledamot anser jag inte att vi ska ha detta slags debatt varje gång ett större företag lägger ned eller minskar sin verksamhet, bara för att vi politiker ska kunna visa att vi bryr oss – även om vi givetvis gör det – och ” uppfattas som att vi gör något ” i varje enskilt fall, genom att vi belyser och namnger enskilda företag.
Jag anser inte att regelbundna debatter på denna grundval är nyttiga.
Det får inte handla om att vi försöker skapa rubriker på hemmaplan.
Vad jag anser att vi kan, och i större utsträckning bör, göra är att se till att främja ett rättsligt klimat där entreprenörskapet kan blomstra, så att fler nya arbetstillfällen kan skapas och att, när en möjlighet är uttömd, andra möjligheter verkligen kan uppmuntras att öppnas.
Jag anser också att den bästa formen av arbetstrygghet som en person kan ha finns i de kunskaper som han eller hon kan utveckla, och det är detta vi bör inrikta våra prioriteringar på.
När det gäller investeringar måste vi se till att företagen erkänner att investeringar i människor är den viktigaste investering de kan göra.
Att länder investerar i människor är också den viktigaste investering ett land kan göra.
Om vi lyckas med detta kommer vi att nå långt på vägen mot att hantera utmaningarna med förändringar.
