# ID: svediakorp-gov470097
# author: Martin Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 726
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är mycket tacksam för kommissionsledamotens kommentarer.
De slog huvudet på spiken i den diskussion vi måste föra om framtiden för Europeiska unionens industrisektor.
Azambuja är bara ett av många fall.
Det är ett symtom på ett felaktigt val av kurs för Europeiska unionens industripolitik.
Det råder inget tvivel om att vi måste förbli konkurrenskraftiga och att rationaliseringar är en del av den satsningen, att produktivitetstillväxt är nödvändigt och att om högre produktivitet leder till förlorade arbetstillfällen i ett företag, måste dessa uppvägas av att nya arbetstillfällen skapas på annat håll eller i samma region genom innovativa investeringar.
Detta är självklart, och vi måste investera målinriktat för att se till att så sker.
Det som vår politik dock inte får och inte kan tolerera och det som vi socialdemokrater i Europeiska unionen kommer att bekämpa är de multinationella jättarnas brutala sätt att hantera människoliv.
Under min politiska karriär erfor jag som borgmästare i en tysk stad hur många företag kallt och beräknande spelade ut nationella, regionala och kommunala förvaltningar mot varandra när det gällde investeringar i lokaliseringsplatser.
Bolagsstyrelsernas uppfinningsrikedom är gränslös när det gäller att erhålla offentligt investeringsstöd som lokaliseringsincitament.
Detta kan bara mätas med deras fullständiga brist på uppfinningsrikedom när det gäller att axla sitt sociala ansvar i kristider.
Det är just detta vi nu ser i fråga om General Motors.
Jag är tacksam för det ni sa till oss.
Ni kommer att kontrollera om EU-medel gick till den fabriken, och om så är fallet måste företaget stanna kvar på sin portugisiska lokaliseringsort.
Det är goda nyheter.
Men vad händer sedan i Portugal?
Det kommer att bli samma förlopp som vi bevittnade endast för några månader sedan när den svenska arbetsstyrkan spelades ut mot den tyska arbetsstyrkan inom samma koncern.
Den som sänker välfärdsnivåerna mest, den som tillåter lägst löner tar hem segern.
Färre sociala rättigheter och lägre lön är grundvillkoren för lokaliseringsbeslut.
Detta är en form av kapitalism som människor i Europeiska unionen inte vill ha, och vi måste bekämpa den.
Om som i mitt land ett företag – inte en biltillverkare i det här fallet utan Allianz Financial Services – gör en vinst på 4,4 miljarder euro, och sedan bestämmer sig för att sparka 8 000 högt kvalificerade anställda för att maximera aktieägarnas utdelning, är detta inte bara omoraliskt – moral kan inte förväntas av en kapitalist, och det gör jag inte heller – utan även socialt oansvarigt.
Vi måste överväga hur vi kan använda nationell lagstiftning och EU-lagstiftning för att tygla företagspolitik av detta slag.
När det gäller stora företagsgrupper med global verksamhet är detta förstås företagsbeslut som fattas av gruppen och vi har inte något inflytande över den.
Men konsekvenserna av dessa företagsbeslut berör hela samhället.
Av den anledningen anser vi att tillämpning av demokratiska principer på sådana beslut är ett väsentligt inslag i ekonomisk demokrati.
Hedgefonder köper upp företag som tillgångar numera.
Vi lever i en ekonomisk värld där stora fonder köper stora företag, avregistrerar dem så snabbt som möjligt från börsen för att organisera om dem och sälja dem med vinst så snabbt som möjligt.
Företaget, dess lokalisering och hela regionen reduceras följaktligen till handelsvaror.
Detta kan inte vara Europeiska unionens ekonomiska framtid!
Hur Europeiska unionens ekonomi omstruktureras kommer följaktligen att avgöra unionens framtida sociala sammanhållning.
Under 1900-talets andra hälft var tanken bakom Europeiska unionen, tanken bakom den inre marknad där vi lever i dag, att ekonomiska och tekniska framsteg skulle gå hand i hand med sociala framsteg.
I dag har vi nått ett stadium där vinstmaximeringen går hand i hand med avtagande social trygghet.
Om vi inte hejdar denna utveckling och återgår till det som vi så framgångsrikt gjorde under 1900-talets andra hälft, nämligen att kombinera ekonomisk tillväxt med social trygghet, kommer vi att gå miste om den sociala stabiliteten i våra europeiska samhällen – och social instabilitet är alltid roten till politisk instabilitet, som i sin tur leder till förlorad trygghet.
Därför är omstruktureringen av företag i Europeiska unionen en utmaning som vi måste anta på sociala nivå.
