# ID: svediakorp-gov470096
# author: José Albino Silva Peneda, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 705
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Den pågående omstruktureringen av industrin är till stor del en följd av globaliseringen.
Det första man bör påpeka är att denna nya era har bidragit till att minska fattigdomen i världen.
Det är mödan värt att fortsätta att främja fri rörlighet för varor och personer, om så bara i termer av ekonomisk tillväxt, som många länder världen runt åtnjuter på ett hållbart sätt.
Låt oss emellertid inte göra marknaden till en helig ko.
Även om de värderingar som styr vår politiska verksamhet bejakar många av fördelarna med marknadens lagar inser vi också att den politiska makten har en avgörande roll för att reglera denna marknad och få den att fungera.
Detta är en roll som EU och parlamentet inte får försumma.
I förslaget till betänkande om den europeiska sociala modellen som ska debatteras här i september kommer vi att uppmana EU att anta ett förhållningssätt till tredjeländer med hög ekonomisk tillväxt som främjar demokrati, frihet, respekt för mänskliga rättigheter, miljöskydd, social rättvisa och reglering av arbetsmarknaden.
Det kommer enligt vårt synsätt att bli EU: s skyldighet att spela en central roll när det gäller att skapa en balans mellan ekonomisk tillväxt och strävandena efter anständiga sociala och miljömässiga standarder i de framväxande världsmakterna.
Om sådana riktlinjer ska slå igenom externt måste den främsta interna angelägenheten vara att inrikta sig på ökad konkurrenskraft.
I detta hänseende välkomnar jag kommissionsledamotens kommentarer här i dag.
De nästkommande stegen finns med i Lissabonstrategin.
När det gäller hur vi ska gå vidare vill jag upprepa att jag fortfarande anser att det skulle vara en mycket god idé att förstärka kommissionens roll i fråga om att genomföra denna strategi.
Även om globaliseringen kan betraktas som en möjlighet för det europeiska näringslivet medför den också risker för Europa, som kommissionen har sagt här i kammaren.
En av dessa risker är att regioner och branscher som har tillverkning som ekonomisk bas kan försvinna från den industriella kartan.
Därför anser jag att vi måste ingripa på EU-nivå för att fastställa och genomföra politiska åtgärder som främjar regional och social sammanhållning, i syfte att förhindra marginalisering.
Detta är en oerhört viktig punkt, för om vi vill få med oss medborgarna i det europeiska projektet kan vi inte låta känslor av hopplöshet och förlorad tillit slå rot i vissa regioner som ligger utanför de stora befolkningscentrumen.
Därför välkomnar jag varmt kommissionens initiativ att införa fonden för anpassning till globaliseringen.
Företag föds, växer och dör precis som människor.
Det viktiga när det gäller ökad sysselsättning är att företagens födelsetal alltid är högre än dödligheten.
När det gäller EU: s och dess institutioners roll anser jag inte att de bör stödja politiska initiativ som syftar till att hålla industrier eller fabriker som inte är livskraftiga på medellång sikt under armarna.
Det är inte rätt väg att gå, utan snarare ett slags verklighetsflykt som invaggar människor i falska förhoppningar.
Den rätta vägen bygger i stället på den europeiska ekonomins konkurrenskraft, vilken är beroende av balanserade offentliga finanser, effektiva utbildningssystem, väl fungerande rättsväsenden, konkurrenskraftiga skattesystem, större flexibilitet på arbetsmarknaden och större incitament till forskning.
Utan konkurrenskraftiga ekonomier blir det inga investeringar.
Utan investeringar ingen sysselsättning och ingen social rättvisa.
Parlamentet bör inrikta sig på att diskutera och fastställa politiska instrument som kan hjälpa till att öka konkurrenskraften samt den regionala och sociala sammanhållningen i EU.
Vi stöder naturligtvis alla initiativ som syftar till att övervaka hur privata företag använder offentliga medel och anser att detta slags stöd bör förknippas med mål för sysselsättning och regional utveckling på medellång sikt.
Jag anser inte att det är parlamentets uppgift att döma i enskilda fall, vilket den här debatten tycks bottna i.
I detta hänseende vill jag avsluta med att uppmuntra till en dialog mellan de berörda parterna, i syfte att komma fram till den bästa möjliga lösningen, som alla kan vara nöjda med enligt den senaste informationen jag har fått.
