# ID: svediakorp-gov470073
# author: Frédérique Ries (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 231
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mot bakgrund av det mycket tekniska betänkande som min kollega Alain Lamassoure har lagt fram om EU: s egna medel tycker jag att det är viktigt att framhålla den tanke som Belgien och Guy Verhofstadt framförde för några år sedan: att ge EU ett verkligt finansiellt självstyre genom att införa det som har kallats en EU-skatt.
Ytterligare en skatt?
Visst inte.
Tanken är helt enkelt att européerna bör få finansiera EU direkt, på samma sätt som amerikanerna finansierar den federala staten, snarare än att betala det som ska gå till EU genom sina egna nationer.
För den enskilde EU-medborgaren är det således en plan som inte skulle få någon stor betydelse alls från ekonomisk synpunkt, men som skulle vara laddad med symbolik eftersom alla därigenom skulle bli medvetna om vilken andel av deras skattepengar som går till europeisk integration.
Jag vill för övrigt påpeka att EU kostar varje europé 26 cent om dagen.
Även om vissa medlemsstater (främst Österrike och Luxemburg) varmt välkomnar planen är andra fortfarande nervösa för ett instrument som trots allt ska föra EU närmare medborgarna.
Planen skulle också göra det möjligt för oss att komma ifrån den ofruktbara debatten mellan stater som är nettobetalare och stater som är nettomottagare.
Då skulle EU helt säkert få resurser som motsvarar dess ambitioner.
