# ID: svediakorp-gov470003
# author: Kyriacos Τriantaphyllides (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 200
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Resultaten av Europeiska unionens strukturella politik, såsom den tillämpas i dag, är begränsade, eftersom den i huvudsak är ett uttryck för den sociala politiken i den ekonomiska modellen med fri konkurrens som härrör från Lissabon- och Göteborgsstrategierna.
Utvidgningen 2004 medförde ett brådskande behov av att förändra de nuvarande kriterierna för beviljande av anslag, för att ta hänsyn till att de sociala och ekonomiska skillnaderna mellan de 25 medlemsstaterna har ökat.
Skillnaderna växer så mycket att kriterierna inte längre gäller för regioner som fortfarande har samma strukturella problem.
Tyvärr har kommissionen och rådet inte tagit några avgörande steg i denna riktning.
Låt oss inte glömma att Europeiska kommissionen i EU med 15 medlemsstater i huvudsak strävade efter att tillfredsställa önskemålen hos de gamla medlemsstaterna när det gällde hur anslagen fördelades och hur varje medlemsstats bidrag beräknades.
Den viktigaste punkt som saknas i de nya förslagen är en förändring i strukturfondernas filosofi, från deras nuvarande hjälpfunktion till ett sätt att verkligen främja social och ekonomisk utveckling, så att de kan bli verkliga socialpolitiska redskap och för att rätta till den bristande jämlikheten mellan länder och regioner.
