# ID: svediakorp-gov469988
# author: Vladimír Železný, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 374
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Med dagens debatt ser vi slutet på en över 14 månader lång förhandlingsprocess angående allmänna regler om uttag av resurser från fonderna.
Det vi har framför oss är en vettig kompromiss.
För de nya medlemsstaterna innebär den ett minskat behov av medfinansiering, något som gjort det omöjligt att på ett effektivt sätt hämta medel ur fonderna.
Det kommer till exempel att innebära en minskning med 15 procent för Tjeckien.
Privata medel kan utgöra en del av medfinansieringen.
Icke återbetalbar mervärdesskatt kommer att bli en kostnad som berättigar till stöd, och den absurda N + 2-regeln kommer åtminstone en tid att bli N + 3.
Projekt med subventionerade bostäder som har ett direkt miljösamband kommer att bli en kostnad som berättigar till stöd från fonderna.
Detta låter som de standardvillkor som de ursprungliga medlemmarna i Europeiska gemenskapen har använt i tiotals år.
De tio nya medlemsstaterna förvägrades dem emellertid, kanske i förhoppning om att det skulle vara möjligt att göra den redan svåra processen med att få ut EU-stöd ännu svårare, trots att dessa medel var en del av de löften som gavs i förhandlingarna om anslutningsvillkor.
Som tur är för de nya medlemsstaterna är det inte bara parlamentet som på ett orättvist sätt delas upp i nya och gamla medlemsstater utan även rådet, som har införlivat den kompromissen i de nya reglerna.
Om vi låter rådet ensamt ta ansvaret för att utarbeta förståndiga kompromisser, kommer vi att bli en överflödig institution som bara utnyttjar röstreglerna för enskilda delegationer för att driva igenom regler som kommer att göra EU ännu mindre integrerat.
Den långa förhandlingsprocessen på 14 månader, som här i parlamentet inte lett till något, har bara tjänat till att visa hur saker i EU skulle utvecklas om vi antog den europeiska konstitutionen med majoritetsbeslut, ett beslut som faktiskt är giltigt här.
Majoriteten här i parlamentet från de ursprungliga medlemsstaterna skulle tvinga på regler på de svaga, de små, de fattiga och de nya.
En beslutsprocess som gynnar konsensus och veto, som leder till förståndiga kompromisser i rådet, skulle avlägsnas från ekvationen.
