# ID: svediakorp-gov469986
# author: Pedro Guerreiro, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 294
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Sedan förhandlingarna om strukturfonderna för 2007 – 2013 inleddes har vi betonat att en väl grundad, proaktiv regionalpolitik i EU är en förutsättning för att regionala obalanser på EU-nivå ska kunna minskas och för äkta konvergens mellan medlemsstaterna.
När det gäller gemenskapsbudgeten bör regionalpolitiken vara ett instrument för välbehövlig, rättvis omfördelning som åtminstone kommer att minska den inre marknadens negativa effekter på de ekonomiskt minst utvecklade länderna och regionerna.
Följaktligen måste vi inta en kritisk hållning till denna allmänna förordning om strukturfonder som tolkar det interinstitutionella avtalet i lagstiftningstermer när det gäller belopp, mål och tillämpningsregler för strukturfonderna för 2007 – 2013.
Detta avtal innebär en minskning av strukturfonderna från 0,41 procent av gemenskapens BNI 2000 – 2006 till 0,37 procent för 2007 – 2013 trots att behovet av sammanhållning är större till följd av utvidgningen och trots att utvecklingen, mot bakgrund av ekonomisk och social ojämlikhet, borde gå uppåt snarare än nedåt.
Däri ligger också anledningen till att till exempel de regioner som drabbats av den statistiska effekten, som Algarveregionen i Portugal, inte har kompenserats fullt ut, vilket vi anser vara oacceptabelt.
Vi vänder oss också mot att sammanhållningspolitiken underordnas målen i den så kallade Lissabonstrategin, inklusive målet att minst 60 procent av fonderna i konvergensregioner och 75 procent i de andra regionerna ska gå till projekt som stadgas i Lissabonstrategin.
Med andra ord, sammanhållningen får spela andra fiolen efter konkurrenskraft.
Slutligen vill jag ställa mig bakom Jacky Henins inlägg om vissa gränsregioner, som Hainaut i Frankrike och Belgien, där man har olika tillgång till strukturfonderna.
Denna situation måste rättas till så att regionen kan växa på ett harmoniskt sätt.
