# ID: svediakorp-gov469976
# author: Jan Olbrycht (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 712
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Lagstiftningsarbetet med ett paket förordningar om sammanhållningspolitiken för åren 2007 – 2013 avslutas i dag.
Vi minns alla den livliga debatten om sammanhållningspolitikens roll och betydelse i Europeiska unionen för fullföljandet av målen i Lissabonstrategin liksom försöken att gradvis begränsa sammanhållningspolitiken och till och med åternationalisera den.
I dag diskuterar vi de frågorna som om de tillhörde det förflutna, men det är nyttigt för oss i Europaparlamentet att erinra oss att tillämpning av solidaritetsprincipen genom bland annat sammanhållningspolitiken är en väsentlig del av Europeiska unionens verksamhet.
Dess form må förändras, den kan anpassas efter nya mål, men att urholka den är att förneka den grund på vilken gemenskapen verkar.
Genomförandet av sammanhållningspolitiken förutsätter inte bara att vissa fonders struktur och hur de ska användas definieras.
Det förutsätter framför allt en definition av de aktuella målen.
Detta måste sedan följas av steg för att anpassa den politiska metoden och genomförandestrategierna liksom av praktiska åtgärder.
I enlighet med fördragen kan den sociala och ekonomiska sammanhållningspolitiken genomföras med hjälp av gemensamma ekonomiska resurser.
Den kan emellertid också genomföras utan dem, genom gemensam verksamhet i olika medlemsstater som syftar till att liknande mål ska uppnås.
Under den nuvarande programperioden utgör gemensamma gränsöverskridande verksamheter en del av gemenskapsinitiativet Interreg.
Initiativet uppmuntrar till samarbete i gränsregioner, transnationellt och interregionalt samarbete.
Erfarenheter från Interregverksamheter visar att gränsöverskridande initiativ som kommer gemensamt från lokala och regionala organ i flera medlemsstater har stor betydelse för dem eftersom de skapar nätverk för samarbete och bygger upp ömsesidig tillit.
Vi kan dra slutsatsen att dessa verksamheter, som tar små ekonomiska resurser i anspråk, ger avsevärt mervärde.
Under den nya programperioden bör man dra nytta av denna positiva erfarenhet.
Initiativ som vanligtvis förknippas med Interreg har därför integrerats i sammanhållningspolitiken, inom ramen för mål 3.
Det finns också ett behov av att skapa nya lagliga och organisatoriska möjligheter för samarbetspartner.
Det är också upphovet till den innovativa idén om att skapa ett nytt rättsligt instrument som skulle stödja all verksamhet i gränsregioner samt transnationell och interregional verksamhet.
Det centrala i detta initiativ är att man ger samarbetspartner som inte alltid använder EU-medel ett instrument som gör det lättare för dem att organisera olika verksamheter, inklusive gränsöverskridande samhällsservice.
I enlighet med den föreslagna förordningen kommer, när väl målen och principerna för samarbetet har upprättats, offentliga myndigheter och offentliga organ som skapats med stöd därav inom Europeiska unionen, med andra ord regionala, lokala och nationella myndigheter, att kunna underteckna ett lämpligt avtal, i förordningen kallat konvention.
De kommer därefter att kunna registrera den nya institutionen som europeisk gruppering för territoriellt samarbete.
Det kommer att vara en juridisk person som erkänns i hela EU, när alla medlemsstater har informerats.
I och med den nya förordningen införs ett nytt rättsligt prejudikat.
Det gäller systemrelaterade frågor och har därför mötts av många uttryck för oro, förbehåll och till och med protester.
Arbetet med förordningen har varit ett exempel på ett konsekvent framåtskridande mot kompromisslösningar som har krävt många eftergifter och svåra beslut.
Det är värt att betona att den föreslagna lösningen garanterar medlemsstaterna full kontroll över tillkomsten av och verksamheten i europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS).
Den kompromiss som har uppnåtts har inte förändrat vare sig själva kärnan i den nya lösningen eller dess nyskapande form.
Dagens omröstning avslutar lagstiftningsarbetet och skapar nya möjligheter.
Framför allt är det ett sätt att uttrycka vår uppskattning till alla dem som under många år har byggt upp en sant europeisk, decentraliserad form för internationellt samarbete.
Som föredragande från en medlemsstat som blev medlem i EU under den senaste utvidgningen har jag haft tillfälle att gå i närkamp med komplexiteten i lagstiftningsprocessen.
Därför vill jag särskilt tacka följande för deras oerhört konstruktiva och positiva samarbete: kommissionsledamot Danuta Hübner, företrädarna för Generaldirektoratet för regionalpolitik, företrädarna för de ordförandeskap som avlöste varandra, särskilt det österrikiska ordförandeskapet, kansliet vid utskottet för regional utveckling, de politiska rådgivarna och också mina medarbetare och sakkunniga från Polen.
