# ID: svediakorp-gov469972
# author: Konstantinos Hatzidakis (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 784
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Som grek anser jag att jag med rätta kan säga att vi är i slutet av ett maratonlopp av debatter och förhandlingar som inte inleddes 2004 när kommissionen lade fram sitt förslag om utkastet till allmän förordning, utan ännu tidigare, år 2001, när vi inledde den första debatten om framtiden för strukturfonderna för perioden 2007 – 2013.
Parlamentet var närvarande under hela detta förfarande och satte sin stämpel på debatterna och förhandlingarna: på de i inledningsskedet inofficiella samråden som parlamentet hade med Europeiska kommissionen, på den tredje sammanhållningsrapporten som kom därefter och om interimsrapporten om den förordning som vi röstade igenom förra sommaren.
Parlamentet sände ut ett dubbelt budskap i alla dessa debatter.
För det första att Europeiska unionen behövde en trovärdig sammanhållningsbudget.
Jag tror att vi var en av de krafter som stjälpte vissa partiers strävan att begränsa budgeten för den nya programperioden.
Det andra budskapet var att vi behövde en effektiv förordning utan onödiga administrativa bördor och, å andra sidan, en förordning som skulle bidra till att EU-medborgarnas pengar användes till ett gott syfte.
I januari inledde vi förhandlingar för att påverka det slutliga resultatet efter Europeiska rådets diskussioner, och för att införliva några av våra grundläggande ståndpunkter.
Jag vill betona den konstruktiva inställning som både Europeiska kommissionen och kommissionsledamot Danuta Hübner haft, liksom det österrikiska ordförandeskapet, i dessa förhandlingar och vill tacka båda sidor för samarbetet med Europaparlamentet.
I dag uppmanas vi att säga ja eller nej till den text som förhandlats fram.
Som föredragande för den allmänna förordningen uppmanar jag mina kolleger att godkänna denna text och att säga ja av följande grundläggande skäl.
Under förhandlingarna om budgetplanen säkrade parlamentet ytterligare 300 miljoner euro för gränsöverskridande och interregionalt samarbete.
Parlamentet lyckades dessutom att sammankoppla finansiering av projekt med tillträde för människor med funktionshinder.
För första gången har det föreskrivits att projekt inte finansieras om det inte först garanteras att människor med funktionshinder har tillträde till dem.
Vi har också varit framgångsrika när det gäller det civila samhällets deltagande.
Trots rådets motstånd i början kommer miljöaktörer, icke-statliga organisationer och andra organ också att kunna delta i övervakningskommittéer för att företräda det civila samhället.
Tack vare lobbying från parlamentets sida kommer infrastruktur i regioner som inte längre är konvergensregioner i mål 1 också att finansieras med kommissionens godkännande.
Detta är något som alla dessa har begärt.
Vi har också sett till att det finns en särskild artikel om hållbar utveckling och miljön.
Med andra ord har vi uppnått det som vi i flera år har kallat att göra strukturfonderna grönare.
Det finns en stark rättslig grund för att inte orsaka ytterligare skador på miljön genom strukturfonderna.
Samtidigt har vi stärkt stadspolitiken.
Medlemsstaterna är skyldiga att ha mer detaljerade planer för städerna.
Denna skyldighet inbegriper att lägga fram en särskild förteckning över de städer som väljs ut för att ta itu med relevanta problem.
Vi undertecknade också en gemensam förklaring tillsammans med kommissionen om en interimsundersökning av konsekvenserna av att frigöra anslag på grundval av N + 2- eller N + 3-regeln, eftersom problem kan uppstå till följd av denna regel.
Innebär detta att vi är helt nöjda?
Ärligt talat är det inte så.
Som exempel vill jag hänvisa till det brittiska ordförandeskapets bonussystem, som i viss mån har ändrat förordningens sammanhängande logik.
Jag vill också hänvisa till att vi inte lyckades få igenom våra åsikter om den så kallade prestationsreserven med återanvändning av frigjorda anslag på grundval av N + 2- eller N + 3-regeln.
Ytterligare försening skulle också innebära att programmens start försenades, vilket inte skulle vara bra för regionerna och de mindre gynnade medlemsstaterna.
Också detta är ett övertygande skäl för oss att säga ja till denna förordning.
I dag går vi från teori till praktik.
Uppriktigt sagt kan även den bästa förordning ha problem om den inte tillämpas korrekt.
Den största utmaning som vi står inför, särskilt kommissionen, medlemsstaterna och regionerna, är att se till att denna förordning nu tillämpas korrekt.
Det finns utmaningar både för de gamla medlemsstaterna, som inte får upprepa tidigare misstag, och för de nya medlemsstaterna, som inte får upprepa misstag som vissa gamla medlemsstater gjort i samband med tilldelning och användning av medel.
Parlamentet kommer att delta under hela detta förfarande för att övervaka och uppmana till strukturella framsteg som alltid ska vara till förmån för de mindre gynnade medlemsstaterna och regionerna i Europeiska unionen.
