# ID: svediakorp-gov469966
# author: Jens-Peter Bonde, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 534
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman! ” De måste stoppas! ”
Detta utropade min ungdoms stora poet, Gustaf Munch-Petersen, när han som frivillig soldat i det spanska inbördeskriget stod ensam vid fronten medan hans kamrater drog sig tillbaka, eftersom de konfronterades med styrkor som var starkare än dem.
Gustaf lämnade sin fru, sina barn och sin familj hemma i Danmark.
Hans handlande var varken försvarbart eller ansvarsfullt och kunde inte hålla fascismen borta från Europa.
Hans ensamma protest var inte rationell, men tänk om alla hade handlat med samma mod.
Att dö utan rädsla var hans livs sista poetiska gåva.
De flesta förblev passiva när demokratin hotades och undanröjdes på många platser tills andra modiga människor satte stopp för nazismen och fascismen.
För många här i Europaparlamentet blev befrielsen en ny ockupation med järnridån och Gulag.
Låt oss i dag minnas de många människor – modiga människor och andra – som dog.
Låt oss hylla dem som i egenskap av frivilliga soldater i det spanska inbördeskriget gjorde motstånd, deltog för att försvara demokratin och visade både mod och dumdristighet i underjordiska arméer som hade upprättats för att göra motstånd mot regeringens politik att blidka demokratins motståndare.
Många människor som var aktiva i motståndsrörelserna letade sig fram till de politiska partierna och också de rörelser som jag har företrätt här i parlamentet i 27 år.
Nästan alla är döda.
När min modige granne Hans – som var hovslagare till yrket – var döende talade han vilt om brittiska bomber som regnade ner på en fransk skola i stället för på Gestapos högkvarter.
I egenskap av agent som arbetade för britterna hade Hans tillhandahållit ritningarna.
Misstaget var inte hans, men tanken på de döda skolbarnen förföljde honom till livets slut.
Jag vill också minnas en ung akademiker som reste genom landet för att upprätta den första danska motståndsrörelsen medan regeringen samarbetade med den tyska ockupationsmakten.
Frode Jakobsen blev sedan ledare för den framgångsrika underjordiska regeringen, den danska frihetsrörelsen.
Efter kriget blev han minister i regeringen och deltog i Europarörelsens stora kongress i Haag 1948 när Europarådet och den europeiska integrationen växte fram.
I många år var han ordförande för Europarörelsen och socialdemokratisk ledamot av det danska parlamentet.
Med detta sagt röstade han ” nej ” i alla omröstningar om EG- och EU-fördrag och förde fram kritik mot EU av demokratiska skäl 1972.
Vi har uppkallat ett pris efter honom.
Det delas varje år ut till personer som har visat ovanligt politiskt mod och som har gjort något för andra människor än de själva vid en tidpunkt då något sådant inte var lämpligt eller fördelaktigt eller något som gynnade deras framtida karriär.
Vi har aldrig haft svårt att hitta kandidater.
Det finns alltid människor som visar ovanligt politiskt mod, och några av dem har inspirerats av de femhundratusen volontärer och världsmedborgare som reste till Spanien för att säga ” No pasarán ”.
Jag vill tacka dem som visade personligt mod och som dog för vår frihet. ” El pueblo unido jamás será vencido. ”
