# ID: svediakorp-gov469965
# author: Brian Crowley, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
På många sätt finner jag det mycket svårt att veta vad jag ska säga i dag eftersom jag, till skillnad från många av mina kolleger, kommer från en generation som inte har något levande minne av den tragedi som var själva grunden för Europeiska unionen.
Emellertid läser jag om historia, och jag har en del kunskap och förståelse i ämnet.
Vi talar i dag om 70-årsdagen av general Francos statskupp.
Grymheter och tragedier på den europeiska kontinenten har bevarats i historieböckerna för varje dag under mer än 227 år.
Jag antar därför att vad vi egentligen borde fokusera på är att fascismen, kommunismen, imperialismen och de totalitära regimer som vi har upplevt på vår kontinent har ett gemensamt drag: en avsaknad av respekt för mänsklig mångfald och annorlunda idéer samt en intolerans mot dem som vill välja en annan väg.
Vare sig vi talar om Potsdam, Ungern, Gdansk, Sibirien, Spanien, Portugal eller Irland har de som försökt att påtvinga andra sin egen vilja alltid misslyckats, eftersom mänsklighetens själva väsen är en önskan att vara fri för att kunna leva och interagera med andra.
Därför är det ytterst viktigt att vi inte bara lär av tidigare misstag utan också ser till att vi aldrig upprepar dessa.
I stället för att kritisera eller peka finger och säga att denna tragedi var mer dramatisk eller mer skadlig, eller hade större inflytande på den europeiska politiken än andra, låt oss hålla med om att den ägde rum och använda den som ett exempel.
I Europa i dag har vi kunnat överkomma dessa barriärer; vi har funnit ett forum och en väg framåt på vilken folk från olika länder med olika ideologier, olika historier och olika tolkningar av samma historia kan komma samman och finna en gemensam grund och en gemensam sak.
Det bästa som vi kan göra i dag i Europaparlamentet är att uppmuntra premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero i hans ansträngningar att föra samman vad som tidigare var oförsonliga folk, för att finna en gemensam väg framåt i den baskiska regionen.
Detta betyder inte att man ska förlåta de grymheter som begåtts eller att man säger att felen inte ägde rum.
Det betyder att man inte kan fortsätta att leva i det förflutna, att man kan inte kan fortsätta att vara bitter.
När möjligheten till fred ges måste vi fånga den.
