# ID: svediakorp-gov469952
# author: Johannes Blokland (IND/DEM ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 560
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Äntligen kom ögonblicket.
Den 3 maj 2006, mer än två och ett halvt år efter det att kommissionen lade fram ett förslag om översyn av batteridirektivet, nådde rådet och parlamentet, genom förlikning, en överenskommelse om den slutliga texten.
Först och främst vill jag tacka det österrikiska ordförandeskapet för det konstruktiva sätt på vilket detta dokument fick ett positivt avslut.
I de 23 ändringsförslag som antogs vid andra behandlingen mötte ordförandeskapet och i vidare bemärkelse även rådet parlamentet mer än halvvägs.
Jag vill även tacka alla parlamentsledamöter, särskilt de som deltog i delegationen samt förlikningssekretariatet för deras engagemang och stöd.
Det är delvis tack vare dem som vi har fått ett bra resultat.
Jag har dessutom kommissionen att tacka för dess insats i kompromisserna och i utarbetandet av nya textförslag.
Detta har visat sig vara ovärderligt under processen för att nå överenskommelsen.
Vad har vi nu uppnått?
Jag vill ta upp några nyckelpunkter.
För det första gör direktivet det lättare för konsumenterna att välja ett kostnadseffektivt batteri.
Det billigaste batteriet är ju trots allt inte alltid det mest kostnadseffektiva.
Eftersom producenterna är skyldiga att ange kapaciteten på batterierna enligt direktivet kan konsumenterna själva räkna ut priset i förhållande till kvaliteten och välja det mest kostnadseffektiva batteriet för varje ändamål.
För det andra fastställs i överenskommelsen att det ska vara enkelt att avlägsna batterier från apparater.
Genom att det går att ersätta batterierna slipper konsumenterna slänga väl fungerande apparater på grund av att batteriet är slut.
För det tredje måste producenterna ta emot förbrukade batterier och se till att de återvinns.
Detta gäller även batterier som levererats tidigare.
För det fjärde kräver man i direktivet att alla medlemsstater inför ett effektivt insamlingssystem.
Detta är ett avsevärt framsteg eftersom endast sex medlemsstater för närvarande har nationella insamlingssystem för batterier.
Dessutom är det fortfarande en mycket stor procentuell skillnad på insamlingarna, från 59 procent i Belgien till 16 procent i Frankrike.
För det femte ska alla batteriproducenter i EU registreras så att samtliga producenter har ansvar för att finansiera insamlingen och behandlingen av förbrukade batterier.
Jag vill slutligen nämna direktivets huvudprincip som vi redan hade nått en överenskommelse om i första behandlingen, nämligen förbudet mot kadmium i bärbara batterier som träder i kraft 2008.
Följden blir att denna skadliga metall så småningom kommer att försvinna från hushållsavfallet, vilket följaktligen gynnar miljön och den allmänna hälsan.
Alternativen till nickelkadmiumbatterier tycks vara överlägset bättre.
Med tanke på det positiva förhandlingsresultatet rekommenderar jag varmt parlamentet att i morgon rösta för det nya batteridirektivet och vill uppmana rådet att göra detsamma så fort som möjligt så att den nya lagstiftningen kan offentliggöras.
Vi får för övrigt inte underskatta betydelsen av det som medlemsstaterna måste göra för att genomföra och främja batteridirektivet.
Jag hoppas och förväntar mig att man börjar omedelbart, så att vi slipper en omöjlig uppgift i slutskedena.
Enligt min åsikt kommer en översyn att behövas i framtiden när det gäller vilka tillämpningar som ska beröras av undantag från kadmiumförbudet.
Jag utgår ifrån att kommissionen kommer att vara uppmärksamma i det hänseendet och att den lägger fram ett förslag till parlamentet i sinom tid.
