# ID: svediakorp-gov469943
# author: Eija-Riitta Korhola (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 872
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Förordningen om hur Århuskonventionens bestämmelser ska tillämpas på EU: s institutioner, vars antagande vi slutligen kommer att rösta om under morgondagens plenarsession, fullbordar en process som framför allt kommer att gynna EU-medborgaren.
Denna fråga rör viktig miljölagstiftning gällande tillgång till miljöinformation och allmänhetens deltagande i beslutsfattandet.
Tillsammans med förlikningskommittén nådde vi ett resultat där vi tog hänsyn till båda dessa punkter, även på EU-nivå.
Slutresultatet i sig anser jag är välavvägt.
Jag är särskilt nöjd med att vår förlikningskommitté antog det enhälligt.
Jag vill samtidigt tacka mina kolleger, parlamentsledamöterna.
Efter några inledande tolkningsproblem kom vi fram till en gemensam strategi som vi lyckades hålla oss till.
Jag har varit föredragande för Århuskonventionen under hela processen och har ständigt betonat hur viktiga medborgarnas rättigheter och miljöfrågorna är.
Öppenhet och insyn är demokratins livsnerver och en viktig del av vår egen säkerhet.
Det är därför jag är särskilt glad över att vi kan förbättra institutionernas öppenhet och samtidigt bibehålla de olika institutionernas befogenheter, men även deras ansvarsskyldighet.
Detta gäller demokratiskt valda institutioner såsom Europaparlamentet och naturligtvis rådet.
I en demokrati är människorna den högsta auktoriteten, och de beslutsfattare som de väljer driver igenom deras vilja.
Det var därför jag ansåg att det var fel att välja en väg där politiker delegerar makten bort från sig själva till byråer med mindre öppenhet och insyn.
Århuskonventionen, som har godkänts av EU och EU: s medlemsstater, kommer att genomföras med hjälp av tre direktiv, de första två är så kallade pelare som redan har genomgått medbeslutandeförfarandet med förlikning.
Dessa pelare rörde miljöinformationens öppenhet och allmänhetens rätt att delta.
Utgången för den tredje pelaren, direktivet om tillgång till rättslig prövning, är fortfarande oviss.
När dessa tre Århuspelare nu utökades till EU: s egna institutioner medförde detta en del rättsliga utmaningar som skiljde denna förordning från de tidigare förordningarna, som var inriktade på medlemsstaterna.
Ett område som blev problematiskt under förlikningen var förslaget om tillgång till miljöinformation.
Parlamentets ändringsförslag innehöll tekniska och rättsliga felaktigheter, vilket var en av orsakerna till att förlikningskommitténs åsikt låg närmare kommissionens och rådets än vad som framgick efter andra behandlingen.
Undantagen för att offentliggöra miljöinformation var ett exempel på detta.
Efter andra behandlingen skulle parlamentet ha velat förlita sig på direktiv 2003 / 4 / EG, avsett för medlemsstaterna, när det gällde undantagen för tillgång till EU: s miljöinformation.
Lagligt sett skulle detta dock ha varit omöjligt eftersom direktivet endast avser medlemsstaterna.
Den slutliga lösningen var att tillämpa förordning (EG) nr 1049 / 2001 som handlar om allmänhetens tillgång till EU-institutionernas handlingar och som är skräddarsytt för just detta ändamål.
På så vis är strategin konsekvent för alla typer av information.
Det andra svåra området där vi övergav den ståndpunkt som nåddes under andra behandlingen var allmänhetens rätt att delta i utarbetandet av handlingsplaner och program som finansierats av EU: s institutioner.
Precis i början rådde en viss förvirring om begreppen i samband med detta ändringsförslag.
Vissa uppfattade det som att ändringsförslagen hänvisade till tillgång till information, men frågan handlade om rätten att delta.
Vi förhandlade trots detta fram en bra kompromiss.
Med dessa få kompromisser lyckades vi bevara ändringarnas andemening under andra behandlingen i parlamentet, trots att vi ändå fick göra avkall på några av dem till slut.
Andra viktiga prestationer i linje med parlamentets policy var att förlänga den tid som medborgarna har på sig att göra sin röst hörd och utvidga omfattningen av EU-institutionernas skyldighet att öppna sina arkiv.
När det gäller tillgång till rättslig prövning lyckades parlamentet dessutom utöka den tid som frivilligorganisationer har på sig att utnyttja tillgången till rättslig prövning från fyra till sex veckor.
Frivilligorganisationerna har fått en särskild roll i själva förordningen: de kan begära en intern utredning av institutionernas beslut.
Denna roll som de nu har fått genom förordningen är viktig för EU.
Jag vill tacka miljöorganisationerna för deras engagemang och insatser under Århuskonventionens lagstiftningsförfarande.
Även om vi kanske inte alltid var eniga om till exempel omfattningen av deras rättigheter, uppskattar och respekterar jag deras vilja att vara verkligt engagerade i utarbetandet av bättre miljölagstiftning inom EU.
Framtiden får utvisa hur väl vi har lyckats med vår uppgift.
Om förordningen fungerar lika väl som de två tidigare direktiven i praktiken kommer öppenheten i EU att öka till en nivå som gynnar både våra gemensamma intressen och allmänheten på bästa möjliga sätt.
Jag vill slutligen särskilt tacka Österrike för dess utmärkta arbete som ordförandeland för rådet.
Detta var den tredje förlikningen som jag har lett i egenskap av föredragande.
Min erfarenhet av de österrikiska företrädarnas kompetens, kunskap i ämnet och förhandlingsfärdigheter var otroligt positiv, och jag har därför all anledning att ge Österrike toppbetyg för dess ordförandeskap.
Jag vill även tacka kommissionens företrädare för deras utmärkta samarbete som jag har fått ta del av under hela Århusprocessen sedan dess början år 2000.
