# ID: svediakorp-gov469937
# author: Eija-Riitta Korhola (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
När vi för en tid sedan utarbetade direktivet om handel med utsläppsrätter var det svårt att föreställa sig att något annat betänkande skulle få så mycket inflytande på situationen i Europa och som beslutsfattarna visste så lite om.
Samtidigt gick EU ut på okända marker, eftersom det bara fanns mycket begränsad teoretisk forskning om effekterna av handel med utsläppsrätter.
Nu är den typen av effekter emellertid mycket väl kända, särskilt de effekter som hämmar den europeiska konkurrenskraften och de effekter som paradoxalt nog skadar världens miljö.
När vi nu flyttar fram positionerna i kampen mot klimatförändringen har vi inte längre råd att göra om samma misstag.
Betänkandets uppmaning till EU att visa ledarskap i kampen mot klimatförändringen genom att vidta regionala åtgärder och åtgärder i ett tidigt skede påminner mig mot den bakgrunden alltför mycket om en attityd som vi nu betalar ett ganska högt pris för.
Det kan inte betraktas som ledarskap när vi agerar på egen hand samtidigt som andra visar sitt stöd från åskådarplats.
Självklart måste vi ta itu med problemet med luftfartens utsläpp, men själva projektets framgång kommer att avgöras av vilka medel som väljs för att nå målet.
Nu när vi är kloka när det gäller det nuvarande systemet för handel med utsläppsrätter vet vi att vi behöver ta ett gemensamt globalt steg framåt, så att miljön främjas på bästa sätt.
Om de föreslagna åtgärderna ska förverkligas behöver de därför granskas på ett mycket mer omfattande sätt och behandlas med försiktighet, eftersom vi behöver fungerande praktiska metoder och inte ideologi.
På grundval av mitt initiativ och i vår grupps namn har vi lagt fram ett ändringsförslag där vi insisterar på att det görs en tydlig utvärdering av effekterna, med definierade utsläppstak och en redogörelse för vilket organ som i praktiken kommer att ansvara för de åtgärder som ska skapa de efterlysta minskningarna, och framför allt hur vi ska se till att flygbolag utanför EU också deltar i handeln med utsläppsrätter.
Om vi inte har denna kunskapsbas kommer vi än en gång att bygga ett korthus.
Andra alternativ för handel med utsläppsrätter bör också granskas.
Prioriterade metoder är till exempel teknikutveckling och smidigt flöde i själva flygtrafiken, eftersom ett stort antal utsläpp beror på omoderna flottor och trängsel på flygplatser.
Det var därför beklagligt att vi med direktivet om utsläpp gjorde så otillfredsställande framsteg på ett så viktigt område.
När kommissionen nu utarbetar ett eget förslag om handel med utsläppsrätter inom luftfarten är det helt klart hög tid att det tas upp på nytt.
