# ID: svediakorp-gov469917
# author: Caroline Lucas (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,013
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill börja med att säga att jag varmt välkomnar kommissionens meddelande om att minska luftfartens påverkan på klimatförändringen och att jag i mitt betänkande starkt stöder kommissionens ståndpunkt om att ett omfattande åtgärdspaket behövs för att ta itu med luftfartens fulla påverkan på klimatförändringen.
Jag vill också tacka skuggföredragandena från de andra politiska grupperna för deras goda arbete och samarbete.
Utgångspunkten för mitt betänkande är att luftfartens nuvarande ökningstakt är helt ohållbar, även om den har gett samhället oerhört många fördelar.
Mellan 1990 och 2003 ökade EU: s internationella utsläpp från luftfarten med 73 procent, vilket motsvarar en årlig ökning på över 4 procent.
I denna takt kommer de tilltagande utsläppen från luftfarten att omintetgöra mer än en fjärdedel av de minskningar som krävs för att uppnå EU: s Kyotomål 2012.
Dessutom uppskattas luftfartens totala påverkan på klimatet utgöra två till fyra gånger koldioxidpåverkan, även utan att ta med den eventuella påverkan av den tilltagande förekomsten av cirrusmoln i beräkningen.
Industrins ansträngningar att minska utsläppen är naturligtvis välkomna.
Men enligt Eurocontrols (Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst) prognoser beräknas antalet flygningar som företas varje år inom EU fördubblas till 2020 jämfört med 2003.
Det är uppenbart att takten i de tekniska förbättringarna – som historiskt sett ligger på ungefär 1 – 2 procent per år – kommer att vara otillräcklig för att uppväga denna enorma ökning.
Därför är det uppenbart att det behövs brådskande åtgärder.
Internationell luftfart omfattas inte av Kyotoprotokollet eller andra åtaganden.
I artikel 2.2 i Kyotoprotokollet uppmanas staterna att sträva efter att minska utsläppen av växthusgaser från denna källa genom Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) men det finns för närvarande inga planer för en helhetslösning i ICAO.
Detta gör att det är ytterst viktigt att EU visar ledarskap och utnyttjar fördelarna med att föregå med gott exempel och vidta tidiga regionala åtgärder.
Rådets slutsatser från december 2005 bekräftar ånyo detta genom att man begär ” särskilda åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser från luftfarten om man inte enas om sådana åtgärder inom ramen för ICAO senast 2002 ”.
Därför välkomnar jag erkännandet i meddelandet att vi behöver detta omfattande åtgärdspaket, inklusive lagstiftande, ekonomiska, tekniska och operativa instrument.
Planen att verka för att skatter på flygfotogen införs är i synnerhet mycket viktig eftersom det råder en obalans mellan behandlingen av luftfart och andra transportmedel.
Detta bör genast påbörjas med att all inrikes luftfart och luftfart inom EU beskattas – med möjlighet att undanta alla lufttrafikföretag på sträckor som trafikeras av lufttrafikföretag från länder utanför EU.
De pågående omförhandlingarna av luftfartsavtal måste fortsätta så att lufttrafikföretag från länder utanför EU gradvis kan beskattas på lika grunder som EU-lufttrafikföretagen.
Om befrielsen från mervärdesskatt upphörde skulle villkoren utjämnas ytterligare och det skulle också föra med sig skatte- och miljöfördelar.
Kollegerna kommer att se att jag har återfört ett ändringsförslag för att försöka uppnå detta.
Förbättringar i flygledningstjänsten skulle kunna minska den genomsnittliga bränsleförbrukningen med mellan 8 och 18 procent, med påföljande minskningar av alla utsläpp från motorer.
Alla dessa åtgärder är nödvändiga, men fokus i kommissionens förslag och således i mitt betänkande ligger huvudsakligen på utsläppshandeln.
Jag håller med om att den har potential att spela en roll men endast under förutsättning att alla system är ordentligt utformade.
För det första är det uppenbart att andra politiska instrument måste införas tillsammans med ett system för utsläppshandel för att ta itu med hela påverkan på klimatet.
Det mest effektiva beteendet skulle troligen framkallas av instrument som är direkt kopplade till effekten i fråga, som till exempel en koldioxidavgift, även om multiplikatorer på koldioxidutsläppen är ett provisoriskt alternativ.
Detta är ytterst viktigt, för om vi inte har en parallell utsläppsavgift eller använder multiplikatorer för att täcka luftfartens icke-koldioxideffekter, blir följden av att köpa utsläppsrättigheten för ett ton koldioxid från en annan sektor med mycket lägre icke-koldioxideffekter i verkligheten rent negativ för miljön.
För det andra är ett separat slutet system för luftfarten ytterst viktigt åtminstone som ett pilotprojekt eftersom det, förutom de administrativa svårigheter som det innebär att inkludera luftfarten i EU: s gemensamma system för utsläppshandel (ETS), finns många sektorer som redan ingår i EU: s system för handel med utsläppsrätter som oroar sig för den möjliga effekt det skulle få för kolpriserna om luftfarten släpptes in.
Man påpekar att luftfarten är en skyddad sektor och därför skulle kunna tolerera högre priser än många andra.
Det finns en mycket verklig risk att ett överdrivet tryck på sårbara, energiintensiva industrier skulle kunna leda till att det generella taket luckras upp.
Det skulle också vara opraktiskt för luftfarten att gå med i det gemensamma ETS före 2012.
Jag anser inte att vi kan vänta ytterligare sex år innan vi agerar, så vi bör dra nytta av perioden 2008 – 2012 genom att åtminstone driva ett pilotprojekt.
Hur luftfarten än slutligen skulle införlivas i ett bredare ETS skulle man också behöva en övre gräns för hur många utsläppsrättigheter luftfartssektorn skulle få köpa från marknaden för att se till att sektorn själv börjar göra en del av dessa nedskärningar.
Slutligen, om kollegerna på något sätt är osäkra på hur viktigt ett separat system är, bör de överväga det som en chefsekonom på British Airways sa, som i förra veckan erkände att om flygbolagen gick med i det nuvarande systemet för utsläppshandel skulle deras utsläpp helt enkelt fortsätta att öka i en oroväckande takt: de skulle helt enkelt köpa utsläppsrättigheter som aldrig förr, deras egna utsläpp skulle inte minska och luftfarten skulle fortfarande bära ett enormt ansvar för klimatkrisen.
Därför uppmanar jag kollegerna att rösta för detta betänkande som kommer att sända en mycket tydlig signal till kommissionen och rådet om att parlamentet söker ambitiösa men realistiska förslag inom detta område.
