# ID: svediakorp-gov469894
# author: Alexander Alvaro (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,020
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag har utnyttjat min rätt att sitta längre fram så att ni inte behöver hålla blicken fäst mot de bakre raderna.
Det kanske skulle göra debatterna i denna kammare litet livligare om vi flyttade oss närmare varandra.
Vi vill ju trots allt att parlamentets debatter ska genomföras på ett lämpligt sätt.
Jag tror inte jag behöver uppehålla mig vid denna tekniska fråga längre.
Kommissionsledamot Charlie McCreevy höll mycket välformulerat anförande om vad det egentligen handlar om här.
Han påpekade att vi har en internationell skyldighet att följa den särskilda rekommendationen nr VII, som utarbetats av arbetsgruppen för finansiella åtgärder.
Han har tagit upp de tekniska detaljerna och därför behöver jag knappast upprepa dem.
Han sa mycket riktigt att vi har uppnått en välavvägd och rimlig kompromiss med utskottet för ekonomi och valutafrågor i samarbete med kommissionen och rådet.
Som jag och mitt utskott ser det, tas fullständig hänsyn till dataskydd och datasäkerhet i kompromissen, och man tillmötesgår även den oro som utskottet för ekonomi och valutafrågor har gett uttryck för.
När det gäller sådana betänkanden och rapporter, även de som kommer från internationella organ, måste vi trots detta betydligt oftare ställa oss frågan om de verkligen ger något resultat.
Detta dokument lades fram förra året och det har sedan någon gång i november 2005 varit allmänt känt att det finns.
Jag tog mig därför friheten att ta med det på en resa till Israel, där jag samtalade med en expert vid ett universitet som specialiserat sig på att undersöka motåtgärder för att frysa flödet av finansiella medel till terrorister.
Han hade tidigare varit agent och löjtnant i den israeliska armén och han hade även arbetat för Mossad.
Han tog sig en titt på det här dokumentet och kunde uppriktigt talat inte riktigt se något värde i det.
Jag kan faktiskt förstå hans reaktion.
Min egen bakgrund är följande: Jag har arbetat på en bank och jag har studerat juridik.
Jag vet att finansieringen av terrorism inte innebär att Terrorist A går till ett bankkontor på en huvudgata, sätter in pengarna och hoppas att någon kommer att ta ut dem i en bank i Damaskus.
Det finns helt andra sätt att få ut finansiella medel till terrorister.
Vi kanske stänger av vissa möjligheter och vi kommer utan tvekan att fånga en del småfisk på det sättet – så mycket är säkert – men jag är helt övertygad om att det inte är det riktigt skarpa verktyg vi behöver för att bekämpa terrorism.
Naturligtvis anser jag att det är rätt och riktigt att försöka hindra och torrlägga flödet av finansiella medel till terrorister.
Det är ett absolut måste.
Det kan finnas andra sätt att nå det målet på.
Faktum är dock att jag, i stället för att stå här, antagligen skulle få gå fram för att ta emot Nobelpriset om jag visste exakt hur det ska gå till.
Under rådande omständigheter anser jag att vi åtminstone har en bra utgångspunkt här.
Vi har fört långa diskussioner för att nå hit.
Vi har diskuterat detta betänkande med många olika institutioner, inbegripet Europeiska centralbanken.
När det gäller våra samtal med ECB, var det en stor besvikelse att från pressen få höra att ECB länge hade känt till det system som vi nu skapar en grund för och som offentliggjorts i medierna och att ECB visste vad SWIFT sysslade med tillsammans med Förenta staterna.
Jag försöker inte koppla ihop två frågor här, men det är verkligen tydligt att det vi gör är att utan vidare godkänna ett fullbordat faktum genom att skapa ett system i efterhand och ge det en rättslig grund.
Det skulle ha varit till stor hjälp – och detta säger jag inte till kommissionen eftersom felet inte ligger hos den – om en institution som ECB hade sagt ” Vi vet att sådant förekommer och vi vill samarbeta med er för att få fram en bra rättslig grund för utarbetande av bestämmelser som skyddar vår befolknings grundläggande rättigheter, särskilt i förhållande till Förenta staterna ”.
Förenta staterna är, förstås, en transatlantisk partner till oss.
Det skulle jag aldrig ifrågasätta, särskilt inte som tysk.
Vi börjar dock fundera över saker och ting.
Det är inte bara de aktuella avslöjandena i samband med SWIFT.
Vi hade också frågan om att bevara flygpassagerares personliga data, vi misstänkte förekomsten av hemliga fängelser, det förekom hemliga flygningar och vi hade diskussionen om lagring av uppgifter.
Dessa saker trappas hela tiden upp.
Av just det skälet skulle jag personligen ha velat införa en tidsfristklausul – oavsett det faktum att detta är ett internationellt instrument – så att vi efter fem år skulle kunna kontrollera om några resultat hade nåtts med hela detta system, om det hade visat sig vara till någon nytta, eller om vi hade skapat en onödig lagstiftning, för detta får inte vara vår uppgift som parlament.
Om jag anlitar en målare vill jag att han målar väggen ordentligt när han kommer.
Jag vill inte att han kommer tillbaka två gånger till för att måla några bitar som han missat.
Allmänheten förväntar sig exakt detsamma av vår lagstiftning.
I det avseendet skulle jag vilja ha kvar tidsfristklausulen – och jag är medveten om att det finns en överenskommelse om kommittéförfarandet – så att vi i parlamentet är skyldiga att se efter vad vi egentligen gör.
Jag kommer dock ändå att diskutera med mina kolleger från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet för att fastställa vår allmänna ståndpunkt i SWIFT-frågan när det gäller överföring av finansiella medel.
Avslutningsvis vill jag emellertid tacka kommissionen för ett samarbete i en anda av ömsesidigt förtroende och jag skulle vilja be den att försöka förmå Europeiska centralbanken att samarbeta i samma anda som kommissionen gör.
