# ID: svediakorp-gov469890
# author: Georgios Toussas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 538
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Inom ramen för EU: s gemensamma sjöfartspolitik har linjekonferenser upprättats som en form av sammanslutningar av linjerederier i syfte att kontrollera den strategiska och lönsamma sjötransportsektorn.
De är liknande till formen men mindre avancerade än sammanslutningarna av kemiska rederier, som bildades senare.
Linjekonferenserna reglerar linjerna för fartygens rundturer, vilka hamnar de lägger till i, antalet fartyg som finns tillgängliga för varje linje och vilka fraktavgifter som debiteras.
Argumentet att linjekonferenser skulle ha medfört bättre och billigare tjänster för arbetstagarna är ogrundat.
Inflation, fattigdom, arbetslöshet, sämre och mer kommersialiserade tjänster är den krassa verklighet som arbetstagarna måste finna sig i.
Linjekonferenserna utvecklades för transport av råmaterial och i internationell handel i allmänhet, huvudsakligen mellan den nordeuropeiska kusten och monopolrederier, och de garanterade stora, astronomiska vinster för EU-omfattande kapital.
I dag kräver samma företagsgrupper att linjekonferenserna ska avskaffas och kommissionen håller med om detta.
Målet med det nya lagstiftningsinitiativet är uppenbarligen att stärka konkurrenskraften, öka de kränkande privilegierna för de EU-omfattande monopol som ägnar sig åt sjöfartstransport och ge dem carte blanche att öka sina vinster.
Koncentrationen av kapital i denna specifika sektor har i dag ökat i så hög grad att det i själva verket endast är ett fåtal företag som kontrollerar linjetransporten, och dessa kan räknas på ena handens fingrar.
Ett europeiskt containertransportföretag driver vanligtvis 550 fartyg medan ett liknande asiatiskt företag däremot driver 112 fartyg.
Att tala om konkurrens under dessa förhållanden är rent hyckleri.
Vi håller inte med om att cabotage bör omfattas av konkurrensreglerna, precis som vi inte håller med om förordning nr 4050 / 86 eller förordning nr 3577 / 92.
Den reaktionära institutionella ramen för sjöfart, EU: s antigräsrotspolitik, ökar oförsonligheten och rederiernas omättliga vinstbegär och skapar allvarliga politiska och sociala problem i Grekland, Frankrike, Finland och Irland.
Rådet och kommissionen, i maskopi med arbetsgivarna, driver dem naturligtvis mot EG-domstolen.
Saken är den att de kommer att behöva konfronteras med dem eftersom arbetstagarna inte är beredda att sälja ut sina rättigheter.
Olika lön för likvärdigt arbete, en tyngre arbetsbörda för arbetstagare inom sjöfarten, det faktum att biljettpriser och transportkostnader har rusat i höjden, minskningen av turtäthet och systemet med att behålla alltför gamla, dåligt underhållna fartyg i kustsjöfarten är utmärkande för den inhemska sjötransporten.
Tillämpningen av antigräsrotsförordningen nr 3577 / 92 har drabbat sjötransporten hårt och orsakat allvarliga problem för arbetstagare, passagerare och bofasta, särskilt i isolerade öregioner.
Att behålla undantaget för sjötransport som endast går mellan hamnar i samma medlemsstat från tillämpningen av konkurrensreglerna är av strategisk vikt för den ekonomiska utvecklingen, den sociala sammanhållningen och dessa länders nationella försvar.
Det är följaktligen mycket viktigt att behålla undantaget i artikel 32b i förordning nr 1 / 2003.
Därför föreslår vi ändringsförslagen 15, 16, 17, 18 och 19 i denna riktning.
Dessutom måste antigräsrotsförordningen nr 3577 / 92 snarast upphävas för kustsjöfarten.
Sjötransporten är en social nödvändighet som inte kan tillgodoses inom ramen för en antigräsrotskonkurrenspolitik.
