# ID: svediakorp-gov469874
# author: John Whittaker, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 313
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I Joseph Muscats betänkande applåderas den verksamhet som har ägt rum inom dessa odefinierbara och stora och omfattande ekonomier när det gäller konsolideringar, företagssamgåenden och företagsförvärv.
Jag känner dock inte till några bevis för att konsumenterna skulle vara nöjdare eller att riskerna eller kapitalkostnaden skulle ha minskat.
Tvärtom verkar det som om de viktigaste konsekvenserna av handlingsplanen för finansiella tjänster hittills har varit att alla finansiella tjänster på alla nivåer – bankverksamhet för allmänheten, börsmäkleri, bankverksamhet för kapitalplacering – allvarligt hämmas av betungande och till stor del onödiga rapporteringskrav.
Den fråga jag dock skulle vilja framhäva – och som tas upp i betänkandet – är krishantering, eller, för att gå rakt på sak, vem som kommer till undsättning.
Förr eller senare kommer en stor multinationell bank att hamna i svårigheter, inte nödvändigtvis på grund av dålig förvaltning, utan helt enkelt eftersom banker, som alla andra verksamheter, kan göra bankrutt.
Bankverksamhet, liksom vilken affärsverksamhet som helst, är riskabel.
Det kommer att ställas krav på hjälp och garantier för att föregripa skador och förhindra betalningssystemet från att bryta samman.
I det läget upphör de nationella myndigheterna att samarbeta eftersom varje nationell myndighet strävar efter att begränsa sitt eget ekonomiska ansvar.
Ingen har tänkt igenom det här.
I betänkandet nämns långivare i sista hand utan att vi får information om vad det är eller hur det kommer att fungera.
I stället för att blint försöka uppnå den inre marknaden för finansiella tjänster anser jag alltså att det vore förståndigt att inte uppmuntra ytterligare konsolidering eller gränsöverskridande företagssamgåenden förrän Europeiska unionen har en enda skattemyndighet som kan ta det potentiellt stora ekonomiska ansvaret när saker och ting går fel.
Dessbättre tror jag att det ligger långt fram i tiden.
