# ID: svediakorp-gov469868
# author: Joseph Muscat (PSE ) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: MT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Många, viktiga och känsliga frågor har aktualiserats av den debatt som vi nu ska ägna oss åt.
Jag väljer därför att börja med att omedelbart rikta uppmärksamheten på huvudpunkterna i betänkandet, om vilket stort samförstånd betecknande nog nåddes i utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Vi vill förmedla fyra budskap.
För det första konstaterar vi att konsolideringsprocessen på området finansiella tjänster hittills har haft positiva ekonomiska effekter.
För det andra bestämmer den rättvist reglerade, öppna marknaden, fri från omotiverade hinder, vilken konsolideringsgraden blir.
För det tredje är det vår roll som lagstiftare att se till att denna process, särskilt vid förvärv och sammanslagningar av banker, leder till ökad konkurrens, inte till nya monopol.
För det fjärde bör konkurrens betyda ett verkligt och bredare urval av kvalitetsprodukter och kvalitetstjänster som når största möjliga antal konsumenter.
Jag anser att konsumenterna bör ha nytta av de eventuella fördelarna med denna process.
Jag vill att även finansinstituten ska vinna på konsolideringen, men är långt mer angelägen om att den största nyttan kommer konsumenten till del, i form av större urval, bättre produkter, effektivare tjänster och mer konkurrenskraftiga priser.
Med konsumenter menar vi huvudsakligen enskilda personer och familjer, särskilt dem som är mer sårbara.
Till dessa bör vi dock lägga företag, framför allt små och medelstora företag, som är ryggraden i vår ekonomi och som bör ges den service som de förtjänar.
Här kan de som delar mina sociala ideal känna sig förvirrade.
Ja, det är bra att konsumenternas nytta ökar tack vare konsolideringen, men bör det vara de anställda vid finansorganisationerna som betalar priset?
Vi kan inte begrava våra huvuden i sanden och låtsas att detta problem inte existerar.
Nyheter om förvärv och sammanslagningar av företag gläder sällan de anställda på grund av de nya utsikter som detta kan medföra för dem.
Tvärtom oroar de sig för att de sparåtgärder som nämns – och de som ännu inte har nämnts – vidtas på bekostnad av deras arbetsvillkor eller, ännu värre, på bekostnad av deras arbeten.
Finns det ingen lösning alls?
Jag tvivlar inte på att seriösa institutioner undersöker andra effektiviseringsmetoder innan de överväger att inrikta sig på de anställda, men det finns andra som inte visar särskilt stort samhällsansvar.
Vi måste utan tvekan stödja en sak som arbetstagarrepresentanter i hela Europa har tagit upp med mig, nämligen behovet av att de informeras och görs delaktiga i processen så tidigt som möjligt.
Det finns en annan sak som har samband med detta.
Ländernas ekonomier, särskilt övergångs- och utvecklingsekonomierna, är inte bara en ko som väntar på att mjölkas.
Företagen har en skyldighet att verkligen investera i dessa länder och att skapa nya och bättre sysselsättningsmöjligheter som ger tillgång till högre tjänstekvalitet.
Det nya landskap som tar form på området finansiella tjänster kommer att ge oss, som lagstiftare, viktiga frågor att arbeta med, däribland tillsynsfrågan.
Många av de nationella myndigheterna gör ett utmärkt arbete, men frågan är mycket större än så.
Med tanke på hur marknaden utvecklas undrar jag om tillsynen fortfarande är tillräckligt bra för att skydda känsliga intressen, såsom ekonomins och konsumenternas intressen.
Det finns många olika svar på denna fråga, även bland oss själva.
Vi måste likväl börja diskutera dem och inte lämna dem på hyllan.
Om vi inte tar itu med dessa frågor är risken att vi i en inte alltför avlägsen framtid, när en kris kanske uppstår, inte kommer att ha verktygen för att bemöta den, oavsett vilka dessa verktyg kan vara.
Bland annat därför är huvudrekommendationen i betänkandet att tillsätta en oberoende expertgrupp som, inom sex månader efter tillsättningen, lägger fram alternativa förslag som vi kan överväga innan vi fattar beslut på området.
Det vore försumligt av mig att inte avsluta mitt anförande med att tacka alla dem som har hjälpt till att utarbeta betänkandet.
För det första skulle jag vilja uttrycka min tacksamhet mot mina kolleger i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och företrädarna för de andra grupperna för vårt aktiva samarbete.
Jag skulle även vilja tacka kommissionsledamot Charlie McCreevy och hans stab för deras ständiga beredvillighet att diskutera.
Jag tackar även dem som har tagit sig tid att framföra synpunkter på betänkandet, den socialdemokratiska gruppens sekretariat och utskottet för ekonomi och valutafrågors sekretariat.
Jag anser att vi med detta konkreta, balanserade och positiva betänkande kan sända en stark signal om att Europaparlamentet har en tydlig vision för sektorn, som är så viktig för våra ekonomier och medborgare.
