# ID: svediakorp-gov469856
# author: Ashley Mote (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 439
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det här är en ovanlig situation för mig: jag har mer än en minuts talartid och för en gångs skull kommer jag inte att vara av en annan åsikt!
Jag vill betona ett par saker som har sagts och se på dem från ett något annorlunda perspektiv.
Det finns ett antal praktiska frågor som Diana Wallis var inne på, liksom Sir Robert Atkins.
Sanningen är att vi har haft många potentiella vittnen på vår lista; vi har hört en del, och det finns många fler som vi måste höra om vi kan, bland andra många av de viktigaste vittnena.
Ett annat praktiskt problem är att alltför många av dessa vittnen har trätt fram vid samma möte så det har funnits väldigt lite tid för att förhöra dem.
Det har inte varit något riktigt korsförhör, de är inte under ed, vi har inte kunnat kalla dem inför rätta och vi har ett praktiskt problem som härrör från det ofrånkomliga kravet på tolkning.
Tillsammans är dessa ganska allvarliga svagheter även om kommittén gemensamt gör sitt allra bästa för att övervinna dem.
För att illustrera det jag talar om infann sig den brittiska regeringen en masse.
Talesmännen för finansdepartementet, finansinspektionen och aktuarieavdelningen anlände alla tillsammans och hade uppenbarligen repeterat sina delar i högsta grad.
De jagade i flock, de stod tillsammans och vi hade ingen möjlighet att skilja dem åt eller kontrollera fakta eftersom de hade kommit för att inte medge eller erkänna någonting.
Till och med deras svar på specifika frågor var undvikande.
För att ge er ett målande exempel förnekade de att regeringen eller motsvarande departement hade någon vetskap om problem med Equitable Life tio år innan vi visste – och vi har bevis på att de hade det.
Med hänsyn till frågan om gemensam tillsyn, vilken andra har tagit upp, tycker jag att gemensam tillsyn i detta fall visat sig innebära ingen tillsyn alls.
Irländarna trodde att den brittiska regeringen kontrollerade Equitable Life.
Om de gjorde det så sa de inget.
Så irländarna hölls ovetande.
Om till exempel ett lettiskt företag för finansiella tjänster i dag börjar bedriva verksamhet över hela EU verkar det som om varje medlemsstat skulle förutsätta att den lettiska regeringen var införstådd, men så behöver det inte nödvändigtvis vara.
Det här är inte någon kritik mot Lettland, det är endast ett exempel.
Men om företaget fanns utanför EU skulle varje medlemsstat kontrollera det grundligt.
Det är ett problem.
