# ID: svediakorp-gov469854
# author: Paul van Buitenen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först vill jag tacka Diana Wallis för hennes betänkande.
Jag håller med om att det är för tidigt att dra några slutsatser, men jag vill ändå framföra några anmärkningar.
Den första handlar om solvens.
Huruvida bolaget bör anses ha varit solvent eller inte under tiden fram till krisen får flera konsekvenser.
Det påverkar försäkringstagarnas möjligheter att försvara sina rättigheter och intressen, men det får även följder för de brittiska myndigheternas ansvar och eventuellt kommissionens.
De brittiska myndigheterna betonade starkt att Equitable Life aldrig hade några solvensproblem och alltid följde EU-rätten.
De brittiska myndigheterna visade också på att det finns ett antal olika sätt att värdera livförsäkringsbolag på.
Om det finns olika sätt för att beräkna solvens, hur är det då möjligt att göra en korrekt analys?
Det är tydligt att man i direktivet försöker se till att ett livförsäkringsbolag inte sköts på ett sådant sätt att det kan äventyra bolagets solvens på lång sikt.
När det gäller bolaget, styrelseledamöterna och ledningen eller de som har kontrollen står det också klart att medlemsstaterna enligt direktivet är skyldiga att vidta lämpliga och nödvändiga åtgärder för att förhindra eller rätta till de oegentligheter som är till skada för de försäkrade personernas intressen.
Jag tvivlar på att detta har skett.
Det faktum att de brittiska myndigheterna alltid ansåg att Equitable Life var solvent fick även återverkningar på kunder och myndigheter i andra medlemsstater.
Det verkar som om både kunder och myndigheter i Irland och Tyskland blev överraskade när krisen bröt ut.
En annan iakttagelse som jag har gjort och som rör principen om ursprungsland är frågan om övervakning och tillhandahållande av information.
De brittiska myndigheterna, som även var ansvariga för att övervaka bolagets verksamhet i andra medlemsstater, informerade aldrig dessa medlemsstater om att det fanns ett problem.
De kanske inte vill erkänna det.
Om man ska vara efterklok ser det uppriktigt sagt inte ut som att övervakningen har fungerat.
Det andra problemet med bestämmelsen om ursprungsland är bristen på upprättelse för konsumenter som har skickats fram och tillbaka av de nationella myndigheterna.
Konsumenter som litade på att EU skulle garantera dem en likvärdig ställning och garantier om de köpte en försäkring på den inre marknaden som de skulle ha fått om de hade köpt på den nationella marknaden befann sig i en situation där ingen ville ta på sig ansvaret för deras ansträngningar för att få skadestånd för sina förluster.
Från konsumentsynpunkt visade sig principen om ursprungsland vara en riktig pingpong-match.
Det verkar finnas ett stort tomrum i EU-lagstiftningen här.
EU bör vidta fler åtgärder för att skydda enskilda medborgare.
