# ID: svediakorp-gov469850
# author: Diana Wallis (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-07-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 771
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är ett nöje för mig att lägga fram vårt interimsbetänkande och jag vill tacka vårt sekretariat, vår utskottsordförande och ledamöterna för deras stöd och arbete.
Utgångspunkten för detta betänkande har varit en katastrofal händelse som har drabbat tusentals EU-medborgare: förlusten av deras pensionsinvesteringar.
Utmaningen nu för oss i Europaparlamentet är att utöva vår kontrollbefogenhet över EU-lagstiftningen.
Det här kanske är vår enda chans på många år att i detalj undersöka genomförandeprocessen av EU-rätten med ett särskilt direktiv som exempel.
Gjorde vi, institutionerna, rätt?
Gjorde medlemsstaterna rätt?
Hur kan vi lyckas bättre i framtiden?
Detta stämmer väl ihop med vårt utökade program för bättre lagstiftning.
När jag nu lägger fram interimsbetänkandet vill jag först ta upp två punkter angående processen: en allmän och en särskild punkt.
Det här är den första undersökningskommittén av detta slag på tio år.
Varje gång har vi möjlighet att lära oss hur detta kan göras bättre i framtiden, att bygga upp vår egen institutionella kunskap.
Vi har som vanligt blivit ombedda att utarbeta ett interimsbetänkande, men för att redogöra ordentligt behöver vi få tillgång till alla bevis, alla undersökningar och alla svar på våra förfrågningar.
Att behöva utarbeta ett interimsbetänkande som en formalitet är något av en distraktion, även om vi naturligtvis vill hålla våra kolleger informerade om var vi står.
Vi kanske kan tänka på denna fråga inför framtiden.
Detta för mig in på den särskilda aspekten.
Vår undersökning handlar om EU-aspekterna av detta fall.
Andra har redan genomfört omfattande utredningar i Förenade kungariket och ytterligare en ännu mer djupgående utredning beräknas komma från den brittiska parlamentariska ombudsmannen i november 2006.
Det vore dumt av oss att offentliggöra vårt betänkande i förväg med tanke på de upplysningar som den rapporten sannolikt innehåller.
Den brittiske ombudsmannen har haft omfattande tillgång till många brittiska aktörer i detta drama.
Det är ingen mening för oss att upprepa övningen, men det skulle vara lika dumt av oss att inte ta hänsyn till dessa slutsatser.
Vi behöver därför lite mer tid.
Detta fastställs i betänkandet och vi kommer att be parlamentet att stödja vår begäran om att få cirka två månader till på oss för att utarbeta vårt slutliga betänkande.
Jag går nu över till det vi har avverkat hittills.
Detta anges huvudsakligen i betänkandets bilaga.
Vi har fastställt vår arbetsmetod som innefattar ett antal komparativa studier; dessa har beställts.
Vi har redan hört ett stort antal vittnesmål, i första hand från många av de drabbade.
Deras berättelser har varit hjärtskärande.
De har gjort mig arg – arg för att deras erfarenhet av vår inre marknad för finansiella tjänster har gjort dem besvikna.
För dem har den inte skapat extra valmöjligheter utan snarare en förlust av livsbesparingar utan några möjligheter att överklaga.
Vi har fått veta mer om kommissionens tillämpningskontroller – eller kanske rättare sagt checklista.
Kanske bör vi eftersträva fler kontroller i framtiden.
Vi har sett hur svårt det är att införa EU-lagstiftning i medlemsstaternas befintliga struktur för rättssystem och tillsyn.
Den passar inte alltid in.
Vi har sett att vi kan skapa överdrivna förväntningar genom det som står skrivet i EU-rätten i synnerhet, i detta fall om tillgången till kompensationsmekanismer.
När det når medlemsstatsnivå kanske något går förlorat i översättningen.
Sedan har vi den stora pusselbit som fattas: tillgången till rättvisa.
Var finns den i ursprungslandsprincipen?
Låt detta bli den verkliga läxan för oss alla.
I undersökningen har vi hört från drabbade som har skickats från det ena stället till det andra.
Kommissionen har nu i ett meddelande till oss om hem- och värdlandets myndigheter erkänt att detta inte fungerar.
I meddelandet står det att direktivet endast kan fungera smidigt om det finns ett gott samarbete mellan hem- och värdlandets myndigheter.
Det står även att situationen inte är tillfredsställande, där förfördelade försäkringstagare hänvisas av värdlandets myndighet till hemstatens myndighet och sedan skickas tillbaka av hemlandets myndighet till värdmyndigheten och följaktligen upptäcker att de inte kan få sina fall undersökta av någon av dem.
Vidare står det att kommissionen planerar att begära ytterligare diskussioner med medlemsstaterna.
Det hoppas jag verkligen!
Om denna undersökning inte leder till något annat hoppas jag ändå att vi kan rätta till denna orättvisa.
Det är en indikation på hur långt vi har kommit hittills; mycket återstår att se.
