# ID: svediakorp-gov469782
# author: Gabriele Zimmer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 638
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det finns åtminstone ett beslut där rådet vid sitt senaste möte utan tvekan skrev historia i liten skala, och det är beslutet om att göra möten inom ramen för medbeslutandeförfarandet offentliga i framtiden.
Jag anser att detta är ett bra beslut; vi stöder det och det bör öka öppenheten hos institutionerna.
Det är ett viktigt stöd och det bör få stöd av många just i denna svåra period som EU befinner sig i.
Men jag frågar mig varför stats- och regeringscheferna i EU-medlemsstaterna försöker omintetgöra denna avsikt genom att göra uttalanden till EU-medborgarna som är raka motsatsen till eftertanke, förståelse eller korrigeringar av tidigare politik.
Rådets slutsatser under rubrikerna ” Europa lyssnar ”, ” Europa i arbete ” och ” Framtidsperspektiv ” lyder som följer.
Jag vet att jag överdriver här, men det är med avsikt: för det första, med Europa menas dem som styr Europeiska unionen, inte EU: s medborgare och inte alla de människor som lever i EU; för det andra, de som styr fortsätter med samma politik och genomför den befintliga politiken under mottot ” snabbare, mer, bättre ”, och för det tredje, med framtidsperspektiv menas att vi rättar oss efter utmaningarna med globaliseringen och demografiska förändringar och framgångsrikt genomför Lissabonstrategin.
Dessa slutsatser är knappast förvånande, men de är inte till särskilt stor nytta som en lösning steg för steg av anhopningen av problem i EU.
Tvärtom kommer just dessa avsikter att förvärra de sociala, miljömässiga och globala problemen ännu mer.
Jag vill väldigt gärna påminna er om EU: s tjänstedirektiv.
Enligt vår åsikt är direktivet ett svek och det åstadkommer inte det ni hävdade alldeles nyss.
Särskilt oroande är att de flesta av åtgärderna under rubriken ” Främja frihet, säkerhet och rättvisa ” syftar till att skapa mer övervakning, mer förtryck, mer skyddsmurar eller snarare ” fästning Europa ” och införandet av en migrationspolitik vars främsta prioritering är att behandla människor som ekonomiska varor.
Rådets svar på flyktingtragedierna i Medelhavsområdet är att inrätta så kallade enheter för snabba ingripanden vid gränserna, en term som antyder – särskilt på engelska – att man ska skicka in kommandotrupper mot flyktingar.
Lika oroande är det att man under nästa underrubrik ” Främja det europeiska levnadssättet i en globaliserad värld ” kopplar samman en föråldrad energipolitik med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och EU: s säkerhets- och försvarspolitik på ett sätt som gör att andra i världen kan känna sig hotade av det.
Detta visar mycket tydligt att de som har makten inte anser att hållbar utveckling är en demokratisk lösning av sociala, miljömässiga och globala problem.
Europeiska rådets möte har dock enligt min åsikt gjort det lika klart att perioden av eftertanke inte på något sätt har använts för att identifiera anledningarna till att konstitutionen avvisades i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna, ännu mindre för att reagera på detta på något sätt.
Jag anser att en annan typ av politik och ett annat grundläggande innehåll tydligt måste växa fram, bland annat från konstitutionen.
Jag anser att denna brist på handling är arrogant och att den inte kommer att accepteras av många medborgare.
Självklart har det här året använts till att glatt fortsätta utvecklingen av den inre marknaden för upprustning och för att göra framsteg i fråga om övervakning, förtryck och skyddsmurar.
Det sätt som hedervärda förberedelser nu görs på inför 50-årsdagen av Romfördragen bör få oss att tänka efter.
I stället för att göra detta till bara ännu en festival borde vi använda detta särskilda tillfälle för att verkligen tänka på framtiden tillsammans med våra medborgare.
