# ID: svediakorp-gov469780
# author: Silvana K&-Mehrin, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 851
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Vi har hört ett stycke av Hans-Gert Poetterings valkampanj och ett helt tal ur Martin Schulz valkampanj.
Det är uppfriskande för detta parlament och tanken på att göra ordförandeskapet till en valkampanj är helt ny.
Herr Schüssel, herr rådsordförande!
Ur artistisk synvinkel har ert ordförandeskap varit en fullkomlig succé.
Ni hade en ordförandeskapslogotyp – de där vackra slipsarna som ni har allihop – och det fanns musik; det fanns bilder och fantastiska klickar av EU-färger.
Den sidan av ordförandeskapet har verkligen varit fin.
Också när det gäller idrott var framgångarna stora.
Ni anordnade en fotbollsturnering som Österrike inte bara deltog i, utan också vann, efter vad jag har hört.
Gratulerar, och jag misstänker att detta faktiskt väckte större intresse hos allmänheten än de flesta politiska beslut, sorgligt men sant.
Tonen i det österrikiska ordförandeskapet har varit lugn.
Ni har alltid gjort er tillgängliga för Europaparlamentet, och ett varmt tack är alltså i sin ordning.
Nyligen har några viktiga politiska följetonger avslutats: till exempel det interinstitutionella avtalet, eller tjänstedirektivet.
Men förra veckans toppmöte märktes tyvärr nästan inte allt.
Det verkar nästan som om det informella mottot var: vi ska träffas och ingen kommer att märka det.
Därav kan vi dra slutsatsen att EU: s stats- och regeringschefer behöver få kontakt med verkligheten.
EU har redan haft en paus för eftertanke i ett helt år och nu kommer den bara att fortsätta.
Nu har vi en tidtabell för färdplanen och perioden av eftertanke ska åtföljas av en period av resultat.
Det låter bra, men den sorliga verkligheten är att ingen lyssnar.
Spelet fortsätter bekymmerslöst: när EU skapar god politik tar de nationella regeringarna stolt på sig äran, när politiken blir dålig säger de att Bryssel bestämde den.
EU: s stats- och regeringschefer måste inse att konstitutionsfördraget – som ni, Wolfgang Schüssel, och era kolleger undertecknade 2004 – inte kan träda i kraft på det sättet.
Därför gladde det mig att höra er säga att det åtminstone fanns en gemensam åsikt om att innehållet i konstitutionsfördraget skulle bevaras, om än inte nödvändigtvis konstitutionsfördraget självt i denna utformning.
Men varför säger då inte rådet detta öppet och klart och varför ägnar det inte sina idéer och sin energi åt att komma på vad som ska göras i stället?
Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa stöder ett konstitutionellt fördrag som tydligt anger maktfördelningen mellan EU: s medlemsstater och EU: s institutioner och som beskriver de grundläggande rättigheter och värderingar som binder oss samman.
Ju snabbare rådet tar itu med denna verklighet, desto snabbare kan dialogen med medborgarna börja på riktigt.
I detta sammanhang vill jag betona för er, Wolfgang Schüssel, hur glad jag är att ni fick som ni ville, så att många av rådets möten nu kommer att bli offentliga.
Vår grupp har alltid kämpat mycket hårt för detta och under Tony Blairs ordförandeskap konfronterade vi honom mycket tydligt med detta önskemål.
En gång hälsade vi honom rentav med plakat när han kom in här i kammaren.
Han ville strunta i oss, men kunde inte.
Vi gläder oss desto mer över att ni har stått emot det brittiska trycket och att ni har genomdrivit principen om att öppenhet nu ska få råda – för det är medborgarnas rättighet att få se vem som säger vad eller som beslutar saker i deras namn.
Denna öppenhet är en viktig förutsättning för förtroendet för EU: s institutioner.
Men att rådet inte har tagit upp Europaparlamentets bekymmer – nämligen Strasbourgfrågan – är, för att tala klarspråk, en besvikelse.
Att använda en skrivelse för att avfärda denna fråga – som visserligen är mycket svår – är bara ännu ett bevis på avståndet till de vanliga medborgarna.
Det är också ett tydligt tecken på nederlag att de två största grupperna omedelbart ger med sig.
Medborgarinitiativet www.oneseat.eu fortsätter.
På bara drygt fyra veckor har mer än 600 000 EU-medborgare lämnat sina namnunderskrifter på denna webbplats och krävt att parlamentet ska ha endast ett säte.
Vi beklagar också att det inte har gjorts några framsteg om avreglering.
Den föreskrivna gemensamma planeringen, där institutionerna tillsammans säger vad som bör göras, har blockerats av rådet – trots att planeringen skulle innebära ett steg mot öppenhet och ansvar.
De så kallade jämförelsetabellerna – ännu ett stycke EU-jargong – har också blockerats av rådet, trots att de skulle visa exakt vad vi kan förvänta oss.
De skulle låta människor få veta vad som beslutas i Bryssel och vad de nationella regeringarna lägger till – ett mycket viktigt steg.
EU kanske har blivit lugnare, men förhoppningsvis inte alltför lugnt, eftersom det måste göra sig hört, så att medlemsstaterna kan inleda en dialog med unionen.
