# ID: svediakorp-gov469777
# author: José Manuel Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,962
# sentences: 79
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att be om ursäkt; i strid mot alla principer kan jag inte stanna kvar tills debatten är slut, eftersom jag sedan länge åtagit mig att närvara i det belgiska parlamentet, där jag ska träffa båda kamrarna – senaten och deputeradekammaren.
Kommissionen kommer som vanligt att vara företrädd tills debatten har avslutats, och vi är alltid beredda att besvara alla era frågor.
Låt mig inleda med att berätta att jag anser att det senaste Europeiska rådet innebar en bekräftelse på att vi verkligen går framåt i Europa.
Förra veckan här i Europaparlamentet talade vi om att detta Europeiska råd erbjöd en verklig möjlighet.
Det gav oss alla chansen att ta itu med den pessimism som nejrösterna till konstitutionen orsakat och att på nytt bemöta missuppfattningen att EU befinner sig i något slags dödläge.
Visst stämmer det att vi har problem och att vi står inför viktiga frågor som måste lösas, men det är inte sant att vi är förlamade.
Detta Europeiska råd var alltså av vikt för att visa vägen mot en lösning på de institutionella frågor vi fortfarande står inför och för att ge våra medborgare en klarare uppfattning om hur vi kan gå vidare mot ett mer demokratiskt och effektivare EU.
Europeiska rådet bekräftade att vi nu går från en period av eftertanke till en period av engagemang.
Ett antal nyckelåtgärder fastställdes som tillsammans bildar ett omfattande handlingsprogram, och man enades om hur och varför vi bör gå vidare mot en lösning på de institutionella frågorna.
Jag vill ge förbundskansler Wolfgang Schüssel ett uppriktigt erkännande för hans effektiva ledning av Europeiska rådet.
Jag vill gratulera honom, alla hans kolleger, medlemmarna av hans regering, den ständige representanten – hela hans team – till ett mycket framgångsrikt ordförandeskap.
Jag anser att det österrikiska ordförandeskapet, med den fantastiska österrikiska kompromissandan, har lämnat ett mycket värdefullt bidrag till vårt gemensamma projekt.
Som jag redan tidigare sagt anser jag att det varit ett ordförandeskap med både substans och stil, och jag tackar er varmt för det, förbundskansler Schüssel.
Jag är också stolt över att kommissionen kunde bidra i så hög grad till detta Europeiska råd, berika debatten med idéer och visa vägen framåt.
EU följer nu den dubbla strategi som kommissionen fastställde i dokumentet av den 10 maj: för det första, skynda vidare med konkreta åtgärder på strategiska politikområden, och för det andra, med utgångspunkt i det gångna årets erfarenheter stegvis komma fram till en lösning på de institutionella frågorna.
Denna strategi har banat väg för insatser på en lång rad politikområden.
Säkerhet, frihet och rättvisa för våra medborgare är verkliga prioriteringar för EU, för att bara nämna några få punkter.
Medlemsstaterna är eniga om att mer behöver göras på EU-nivå för att ta itu med problem som illegal invandring, människohandel, terrorism och organiserad brottslighet, samtidigt som respekten för grundläggande fri- och rättigheter garanteras.
Som förbundskansler Schüssel sa hölls en första riktlinjedebatt – som var mycket givande – om migrations- och integrationsfrågor.
Enhälligheten innebär att åtgärder för effektivare och ärligare säkerhet och rättvisa i hela EU försenas.
Jag hade velat att Europeiska rådet utan dröjsmål kunnat enas om att tillämpa artikel 42 i det gällande fördraget.
Det var ännu inte möjligt, och det beklagar jag.
Dörren kunde dock lämnas öppen för tillämpning av övergångsklausulerna i fråga om frihet, säkerhet och rättvisa.
Detta måste vi naturligtvis titta på från fall till fall.
Jag har ingenting emot det, för argumentet för förändring är övertygande och jag är säker på att förändring också måste innebära att vi går mot medbeslutande för att möjliggöra ordentlig demokratisk granskning.
När det gäller ekonomi, sociala frågor och miljö ökades farten ytterligare.
Mycket mer kommer att hända före årets slut när det gäller innovation, energi, handel med utsläppsrätter, det europeiska teknikinstitutet och mycket betydelsefulla projekt för ett EU som ger resultat.
Som förbundskansler Schüssel redan sagt kommer t.ex. vissa av dessa projekt att följas av en grupp bestående av företrädare för de kommande ordförandeskapen.
EU: s räddningstjänstinsatser kommer t.ex. förhoppningsvis att baseras på den utmärkta rapport som Michel Barnier lagt fram på min och förbundskansler Schüssels begäran.
Framför allt godkände Europeiska rådet kommissionens förslag om en grundlig översyn av inre marknaden och programmet för hållbar utveckling.
Rådet underströk med rätta betydelsen av den sociala dimensionen av EU: s insatser och välkomnade kommissionens avsikt att göra en bedömning av den sociala verkligheten inom EU.
Detta arbete har redan inletts, och under första halvåret 2007 räknar vi med att tillsammans kunna lägga fram vår grundliga översyn av de kvarvarande hindren för den inre marknaden och vår bedömning av den sociala situationen i EU, som naturligtvis också innefattar en analys av de demografiska utmaningar som EU står inför.
Som ni vet arbetar vi redan hårt med de frågorna.
Utvidgning är en oerhört viktig fråga för vår union.
Jag välkomnar Europeiska rådets bekräftelse av det gemensamma målet att välkomna Bulgarien och Rumänien som medlemmar i EU i januari 2007, om de uppfyller alla de villkor som tydligt fastslagits.
Rådet konstaterar också på nytt att västra Balkans framtid ligger i EU.
Som jag sa till er i förra veckan måste vi se till att EU inte bara utvidgas planlöst.
Vi måste se till att EU kan fungera politiskt, finansiellt och institutionellt.
Europeiska rådet tog kraftfullt itu med denna fråga, och senare i år kommer vi att hålla en ingående debatt för att rensa luften och undanröja alla tvivel på att vi genom utvidgning kan bygga ett starkt Europa.
Vi tog också ett första steg mot utvidgning av euroområdet.
Sloveniens anslutning till euron är ett tydligt tecken på att dynamiken i den europeiska integrationen fortfarande är stark.
Det är givetvis mycket viktigt för Slovenien, men det är också viktigt för hela EU.
Euroområdets utvidgning till en av de nya medlemsstaterna är ett oerhört betydelsefullt och positivt steg i EU: s ekonomiska och monetära integration.
Det gjordes också ett åtagande om att få ut så mycket som möjligt av vår utrikespolitik genom förbättrad effektivitet, samstämmighet och synlighet.
Det handlar inte bara om att vara politiskt korrekt: kommissionens förslag i dokumentet kan verkligen bidra till att realisera EU: s globala potential.
Jag välkomnar också varmt Europeiska rådets antagande av ett program för öppenhet, som bland annat innebär att alla rättsakter som ska antas genom medbeslutande ska behandlas offentligt.
Rådet godkände också kommissionens politik i fråga om bättre lagstiftning och rollen för de nationella parlamenten – viktiga åtgärder för att förbättra vårt arbetssätt och få EU att fungera bättre.
Alla dessa frågor – öppenhet, bättre lagstiftning, subsidiaritet – är av avgörande betydelse för att visa att EU inte är, och inte bör vara, så byråkratiskt som våra motståndare ibland påstår och att vi inte är svårtillgängliga utan verkligen vill ha kontakt med medborgarna.
För som jag ofta sagt måste vi inse att det enda sättet att bygga upp EU i dag är med hjälp av verklig demokrati, inte med byråkrati eller teknokrati.
Detta är med alla mått mätt ett EU som ger resultat, ett EU som bidrar till förändring på områden som européerna konfronteras med varje dag.
Men Europeiska rådet slog in på en ny väg genom att visa att den institutionella frågan inte är död, slumrande, avdomnad, eller vad EU-pessimisterna nu väljer att kalla det.
Vi tänker inte ge upp vår övertygelse att institutionella reformer är nödvändiga.
Alla runt bordet vid Europeiska rådets möte höll med om att behovet av institutionella förändringar är oförändrat; de är lika angelägna som när de nationella ledarna undertecknade konstitutionsfördraget.
Europeiska rådet bekräftade, som jag ofta sagt, att Nicefördraget inte är tillräckligt utan att vi behöver en lösning på de institutionella frågorna för vårt utvidgade EU.
Som kommissionen slog fast förra månaden bör vi gå stegvis till väga.
Så har det ju faktiskt alltid gått till i Europeiska gemenskapen ända sedan den grundades för nästan 50 år sedan.
Europeiska rådet har bett det kommande tyska ordförandeskapet att lägga fram en rapport vid rådets möte i juni 2007 med en bedömning av läget i diskussionerna och en undersökning av den framtida utvecklingen.
Målet är att avsluta processen under andra halvåret 2008.
Jag välkomnar Europeiska rådets stöd för kommissionens idé om en politisk förklaring som kan antas i Berlin den 25 mars 2007.
När jag talar om de institutionella bestämmelserna måste jag uttrycka mig mycket tydligt.
Vad vi behöver är inte bara en förändring för att göra bestämmelserna mer effektiva, utan även en bekräftelse av våra värden, och detta är naturligtvis vad konstitutionsfördraget i själva verket handlar om.
Berlinförklaringen i mars 2007 måste bli mer än en åminnelse av tidigare framsteg.
Den måste utgöra en ny bekräftelse av och ett nytt engagemang för våra värden och ambitioner och peka mot framtiden i ett utvidgat EU.
Den måste innefatta ett åtagande om att leverera resultat.
Vi behöver inte någon lång text – det är därför jag alltid talat om en förklaring liknande den från Messina, som var mycket kort och välskriven – men vi behöver grundlig eftertanke och en verklig debatt om EU: s prioriteringar.
EU har gjort oerhörda framsteg de senaste åren, och vi måste slå fast att dagens europeiska integration i hög grad är av politisk karaktär.
Jag menar att det är avgörande att vi tillsammans undertecknar förklaringen som en kollektiv viljeakt, och att Europaparlamentet undertecknar förklaringen, tillsammans med medlemsstaterna och kommissionen, som ett bevis för att EU och dess institutioner samarbetar mot samma mål.
Vi måste bygga detta EU i en anda av sant partnerskap.
Vi får inte vara självbelåtna.
Om vi ska kunna utnyttja dessa möjligheter och vidta de åtgärder som krävs måste vi vara mer aktiva, vi måste söka kreativa lösningar på de institutionella frågorna och vi måste fortsätta och intensifiera dialogen med våra medborgare om vart EU är på väg härnäst.
Vi måste skynda vidare med en ambitiös politisk dagordning: ett EU som ger resultat och levererar den politik våra medborgare behöver.
Förra veckans Europeiska råd gav oss förnyad tro på att lösningar kommer att nås.
Jag vill än en gång tacka det österrikiska ordförandeskapet.
Visst stämmer det att EU handlar om en inre marknad och det stämmer att EU också är ett politiskt projekt, men det österrikiska ordförandeskapet har påmint oss alla om att EU inte bara handlar om marknaden eller om lagstiftning; EU handlar också om värden, musik, litteratur, kultur och vår europeiska livsstil.
Som jag sa när det österrikiska ordförandeskapet tillträdde och våra österrikiska vänner valde den vackra logotypen med alla färgerna var det av avgörande betydelse att byta färg från den mörkt gråa som präglar större delen av den europeiska debatten till en mer tillitsfull färg.
Inte för att vi är oansvariga optimister utan för att vi måste leda med tillförsikt om vi vill leda.
Vi kan inte leda om vi är pessimister, och därför måste vi visa EU ett nytt sätt att försvara våra värden i en mer globaliserad värld.
Jag menar att det är den rätta vägen framåt för EU.
