# ID: svediakorp-gov469748
# author: Vladimír Špidla, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 704
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
Det aktuella krisen i Östtimor ger upphov till ett antal komplicerade frågor.
Har världssamfundet misslyckats med att förhindra våldsutbrott?
Vilka lärdomar kan givarländerna dra av detta?
Enligt de allra senaste rapporterna är säkerhetsläget lugnare, även om plundringen och sammandrabbningarna fortsätter, och har lett till att fler än 100 000 människor har evakuerats till lägren.
Dessa evakuerade personer får nu hjälp från humanitära organisationer, däribland partner till kommissionen som redan tidigare har gett landet bistånd.
Vi måste dock göra mycket mer, särskilt när det gäller att ge människor säkerhet, skydd, livsmedel, vatten och sanitär utrustning samt hälsovård och tak över huvudet.
Den politiska situationen i landet är mycket komplicerad.
Som en följd av att en tredjedel av de väpnade styrkorna har entledigats har djupa sociala och ekonomiska spänningar som påverkar hela landet kommit upp till ytan.
Massarbetslöshet och ihållande fattigdom har huvudsakligen politiska orsaker.
Etniska skillnader kan också spela in, även om de inte i sig orsakar de grundläggande ekonomiska och politiska problemen.
Vad kan Europeiska kommissionen göra?
På kort sikt är kommissionen fast besluten att hjälpa landet att ta sig igenom dagens kris genom att ge de evakuerade humanitär hjälp.
Kommissionen har redan givit några av sina humanitära partner i uppdrag att förändra pågående projekt så att stödet omdirigeras till att avhjälpa de mest trängande behov som människorna i lägren har.
Kommissionen håller också på att sammanställa ett beslut om finansiering, som kommer att fylla invånarnas övriga humanitära behov.
Samtidigt bör vi försöka finna sätt att bistå med den politiska processen.
EU har från första början varit besluten att hjälpa Östtimors regering och folk.
Det kommer inte att bli lätt att hitta en lösning, eftersom den aktuella krisen visar sig både på regeringsnivå och för de socialt marginaliserade samhällsmedlemmarna.
Både FN och världssamfundet fortsätter att spela sina roller här.
Men Östtimor kan inte lyckas – vare sig nu eller i framtiden – endast genom att FN: s fredsbevarande styrkor finns på plats, utan det krävs först och främst utveckling och demokrati.
Nästa parlamentsval 2007 bör bli en möjlighet att stödja demokratin samtidigt som det kommer att bli ett test för regeringen och medborgarna i Östtimor, när de beslutar sig för vilken väg de ska gå.
Kommissionen kommer att fortsätta att samråda nära med medlemsstaterna, partnerländerna och FN: s organ i alla dessa frågor, och den politiska dialogen med myndigheterna i Östtimor både på bilateral nivå och inom ramen för Cotonouavtalet kommer naturligtvis att fortsätta.
Alla livskraftiga demokratiska stater behöver starka institutioner som verkar med tydliga regler, och de regler som upprättar mänskliga rättigheter är en hörnpelare i demokratin.
Jag är rädd att en del av institutionerna i Östtimor ännu inte har uppfyllt våra förväntningar i detta hänseende.
Landet lyckades bli självständigt just på grund av att det kunde ge sina medborgare de rättigheter som de tidigare hade förvägrats.
Den internationella icke-statliga organisationen Human Rights Watch har givit ut en detaljerad rapport om det här ämnet och jag ska därför bara inrikta mig på några utvalda områden.
Det står klart att vissa framsteg har gjorts.
Ett exempel på detta är människorättsmedlarens kontor.
Det gläder mig också att kunna säga att en bilateral kommitté för rättigheter och vänskap med Indonesien håller på att upprättas, och jag hoppas att den kommer att få ett brett ansvarsområde.
Det behövs emellertid framsteg när det gäller polisväsendets och rättsväsendets som helhet funktionssätt, liksom i fråga om yttrande- och föreningsfrihet.
I detta hänseende kommer vårt stöd att fortsätta.
Vårt senaste projekt handlar om att finansiera kommissionen för mottagande, sanning och försoning.
Det projektet har gjort det möjligt att samla in viktig information om brott mot mänskliga rättigheter i det förflutna.
Rapporten från denna kommission kom 2005.
Nu överväger vi nya bidrag för att skapa fred i landet.
Såväl parlamentets ledamöter som medborgarna i Östtimor ska veta att Europeiska unionen är fast besluten att stödja fredsprocessen i landet.
