# ID: svediakorp-gov469547
# author: Philip Bradbourn, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 463
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Sedan den nuvarande mandatperioden inleddes har jag arbetat på ett flertal betänkanden om säkerhetsfrågor inom transportsektorn.
Jag har noterat att vi alltid har exakt samma debatter, vare sig betänkandet handlar om hamnar eller, som i detta fall, flygplatser och luftfart.
Olika industrier ställs inför olika hot som gör olika säkerhetsåtgärder nödvändiga.
Men det betänkande som vi har framför oss i dag kommer förmodligen att påverka säkerheten för Europas medborgare i hög grad.
Jag välkomnar i stort detta förslag.
Det är absolut nödvändigt med tydliga regler för säkerheten på Europas flygplatser.
Jag ser dock – och detta är min personliga uppfattning – vissa bekymmer med några av åtgärderna.
För det första försöker kommissionen att skaffa sig mer makt i det förslag som vi har framför oss.
Det jag hänvisar till är frågan om särskilda säkerhetsåtgärder.
Dessa i allmänhet kortsiktiga säkerhetshöjningar, som grundas på nationell information, bör inte behöva kommissionens godkännande innan de genomförs.
Kommissionen har inte något system för att dela information, och enligt min uppfattning bör den inte heller ha det.
Därför har man inte möjlighet att utföra denna uppgift effektivt.
Just denna ställning skulle i vissa fall kunna äventyra själva säkerheten.
Det är upp till medlemsstaterna att besluta om extra åtgärder.
Kommissionens roll bör vara att samordna, inte föreskriva.
Frågan om inrikesflygets säkerhet hör inte hemma i denna förordning.
Det rör sig återigen om åtgärder för enskilda regeringar och deras egna lufttrafikföretag.
Mitt största bekymmer är förslaget som ingår i några av de ändringsförslag som antagits i utskottet om utökning av befogenheterna för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet till att innefatta säkerhet.
När byrån för luftfartssäkerhet ursprungligen inrättades enades man allmänt om att den skulle hantera frågor som rör trygghet, och inte ha något inflytande på säkerheten.
Jag minns tydligt de problem som denna definition orsakade i vissa språk.
Sedan dess har byrån för luftfartssäkerhet inte visat sig vara kompetent ens på detta arbetsområde.
Jag förstår inte varför den ska få extra befogenheter, med tanke på detta misslyckande.
Jag ser trots dessa reservationer fördelarna med gemensamma säkerhetsnormer i hela unionen.
I och med det ökade terrorhotet mot luftfarten i dag måste och bör förbättringar inom säkerheten uppmuntras.
Jag har alltså, med stöd av ett antal kolleger, lagt fram några ändringsförslag, i vilka inte bara föremålen för min oro tas upp, utan föremålen för allas oro inom denna industri.
Jag hoppas att vi kan finna en genomförbar lösning på dessa frågor.
För den fortsatta säkerheten för alla EU: s medborgare krävs gemensamma normer, inte en drakonisk lagstiftning.
