# ID: svediakorp-gov469466
# author: Geoffrey Van Orden, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi stöder principen i det föreslagna internationella fördraget om vapenhandel.
Handeldvapen i fel händer förlänger och förvärrar några av världens mest brutala konflikter.
Vi inser dock att förtryckarregimer, terrorister, rebeller och andra organiserade kriminella grupper även i fortsättningen kommer att ha lätt tillgång till vapen så länge som vissa vapenproducerande länder fortsatt befinner sig utanför ramen för internationella fördrag.
Den brittiska vapenindustrin verkar redan inom ramen för några av de högsta normerna i världen, och i Förenade kungariket har sagt att man varmt välkomnar principen bakom det internationella fördraget om vapenhandel.
Om andra länder skulle vara villiga att ta efter de stränga normer som upprätthålls av Förenade kungariket skulle ett vapenfördrag verkligen vara en värdefull tillgång och en välsignelse för den internationella säkerheten.
Men ansvarskännande länder som Förenade kungariket och andra EU-medlemsstater kommer bara att uppnå en värdelös, moralisk seger om andra, mindre hederliga, länder skyndar sig att fylla det hål i vapenförsäljningen som vår frånvaro lämnar.
Det är FN och inte Europeiska unionen som är den lämpliga arenan för eftersträvande av ett internationellt fördrag om vapenhandel, och det måste innefatta så många länder som möjligt, och i synnerhet Kina, om det ska få önskad effekt.
Amnesty International fastställde nyligen att Kina är en av de största vapenexportörerna i världen, med allt större inflytande i Asien, Afrika och Latinamerika.
Kinesiska vapen har bidragit till att stödja konflikter och förbrytelser mot mänskliga rättigheter i Sudan, Nepal, Burma och södra Afrika.
Jag har också blivit påmind om att Kina också fortsätter att lagra enorma mängder truppminor.
Jag har arbetat i många år med att hantera problemet med truppminor, men jag har alltid försökt att fokusera på de verkligt skyldiga, som använder sådana vapen urskillningslöst och oansvarigt.
Dessa har oftast varit beväpnade rebellgrupper i utvecklingsländer som har fått leveranserna från icke västerländska länder.
Jag anser därför att det är viktigt att vi, när vi överväger frågan om handeldvapen, ser till att vi inte blir alltför fanatiska när det gäller våra egna myndigheter och lagliga leverantörer med öppen verksamhet.
Vi bör i stället fokusera på terroristgrupper och andra kriminella element, som endera sitter på vapenlager eller fortsätter att skaffa sig dem från olika källor.
Det är detta område som vi bör koncentrera oss på nu.
Vi bör också anstränga oss för att föra in Kina och andra sådana länder i räckvidden för ett internationellt fördrag.
