# ID: svediakorp-gov469460
# author: Hans Winkler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Det är min fasta övertygelse att vi bara kan lyckas hantera den här viktiga frågan – som är så avgörande för vår egen trovärdighet – om vi håller fast vid vår europeiska unions värderingar.
Vi måste vara tillförlitliga och uppträda enat.
Det är viktigt för mig och även mycket viktigt att EU: s institutioner, framför allt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, talar samma språk.
Personligen anser jag inte att vi gör några framsteg om vi försöker anklaga och klandra varandra för att mer eller mindre ha misslyckats följa principerna om respekt och tolerans.
Vi måste hitta ett gemensamt språk.
Jag har hört mycket i dag som pekar i den riktningen, och jag är uppskattar det väldigt mycket.
Jean Lambert hänvisade till något som jag anser är av avgörande betydelse: mediernas roll.
Vi hade en Euromed-konferens i Wien för tio dagar sedan där vi, bland annat, diskuterade mediernas roll.
Den allmänna meningen löd att man inte kan censurera medierna; man kan inte säga åt dem vad de ska göra.
Vi kan inte eftersträva en kod eller lagstiftning för reglering av vad rättvisan får och inte får göra.
Medierna bör dock själva ha kontroll över vad de gör, för de spelar en betydelsefull roll.
Enligt min uppfattning spelar oberoende medier förmodligen den mest betydelsefulla rollen i en demokrati när det gäller att uttrycka allt som har sagts här om främjande av tolerans och kampen mot rasism.
Detta är mycket viktigt.
Till Sophia in ’ t Veld vill jag säga att detta är en österrikisk fråga.
Ända sedan 2000 har vi arbetat med stor kraft för att finna lösningar för de österrikiska offren för nazism.
Det råder absolut ingen tvekan om att offer för diskriminering på grund av sexuell läggning betraktas som offer för nazism.
Jag skulle vilja säga till Vittorio Agnoletto, som tyvärr inte är här längre, att jag med kraft förkastar – och detta gör jag även av personliga skäl – anklagelsen att rådets österrikiska ordförandeskap i just den här frågan gjort sig skyldig till passivitet.
Jag tror inte Vittorio Agnoletto riktigt har följt med i händelserna kring det österrikiska ordförandeskapet det senaste halvåret.
Jag vill framför allt tacka Bogusław Sonik för att han betonat verksamheten vid Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet i Wien och för att han lyft fram den viktiga potentiella roll som människorättsbyrån kan få på samma område.
Jag uppmanar än en gång samtliga ledamöter att stödja det kommande rådsordförandeskapet i detta ärende så att den europeiska människorättsbyrån kan bli verklighet.
Den skulle fylla en viktig funktion i kampen mot rasism och för tolerans.
