# ID: svediakorp-gov469436
# author: Martin Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 597
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
När jag valdes in i Europaparlamentet för 12 år sedan, skulle jag inte ha trott det var möjligt att vi skulle tvingas hålla en sådan debatt ännu en gång.
Vi befann oss betydligt längre fram i Europeiska unionen då än vi är i dag.
Det är en alarmerande signal att vi i dagens europeiska union tvingas ta upp frågan om hur vi kan bekämpa och komma till rätta med ökande rasism, antisemitism, främlingsfientlighet och hat mot minoriteter – oavsett om det är av etnisk, religiös eller sexuell natur.
Det är därför som jag som ledare för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet gör ett uttalande på alla gruppmedlemmars vägnar.
Europeiska socialdemokrater – kristdemokrater i Europa, konservativa, liberaler, demokratiska krafter till vänster och höger – de som stod vid Europeiska unionens vagga: de vet varför det krävdes en övernationell lösning av konflikterna i slutet av 1900-talets första hälft.
Låt oss därför tänka tillbaka ännu en gång: vilka var motiven?
Vad hade orsakat de europeiska katastroferna under det första och andra världskriget, och framför allt, även fascismens och stalinismens katastrofer?
Hat mot minoriteter, en rasistisk överlägsenhetskänsla, uteslutning av avvikande människor, funktionshindrade, människor med en annan sexuell läggning, människor som kunde stigmatiseras som fiender, för att kanalisera det allmänna missnöjet och rikta det mot syndabockar, de som kom någon annanstans ifrån, de som tog våra arbeten ifrån oss.
Jag ska inte upprepa allt detta här; ni känner till det.
Dessa rasistiskt och religiöst besatta människor var brandhärdarna under den första halvan av 1900-talet.
Vad har vi då ställt upp i stället?
En lösning som bygger på integration, på ett samhälle med värden och lagar, och på de grundläggande rättigheterna för alla: oavsett vilken religion de har eller om de tror på Gud eller inte, oavsett vilken ras eller hudfärg de har, oavsett var de kommer ifrån, oavsett vilka övertygelser de har eller inte har, oavsett hur de önskar leva sina egna liv, oavsett familjebakgrund, ensamma eller i vilket partnerskap de väljer, det avgör var och en.
Vad som förenar oss är att – i vår rikedom, i vår överlägsenhet – vi kan organisera ett samhälle som säger ” ja ” till en gemenskap där varje person har sin plats: katoliker och muslimer, protestanter och judar, svarta människor och vita människor, heterosexuella och homosexuella, familjeöverhuvuden och de som lever ensamma.
Varför skulle någon göra ras, sexuell läggning eller övertygelse till ämne för politisk debatt över huvud taget, annat än som medel för ett syfte – nämligen att lyckas nå sina politiska mål genom att skada en minoritet.
Detta är det mest motbjudande av allt vi sett i den europeiska historien, och det är detta som leder till denna omänsklighet.
Vi riktar inte vår kritik mot något visst land, eftersom vi tyvärr har samma fenomen i alla medlemsstater i Europeiska unionen – inte bara i de nya medlemsstaterna utan också i de gamla.
Kritiken som vi antar här riktas inte mot människor eller stater.
Den riktas mot den intellektuella bristen hos dem som propagerar för sådana ideologier – var de än befinner sig i Europeiska unionen.
De har ingen plats någonstans, inte i något samhälle, och jag hoppas inte heller i den här kammaren!
