# ID: svediakorp-gov469332
# author: Zsolt László Becsey (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 574
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill nämna tre nyckelfrågor som rör Europeiska unionens utvidgning.
Den första frågan är den nuvarande utvidgningsrundan, det vill säga använder vi samma måttstock när vi beslutar att låta nya medlemsstater gå med i euroområdet?
Kommer Europeiska unionen att se till att villkoren för utvidgningen av Schengenområdet har införts till nästa år för EU: s del?
Det vill säga, kommer vi att inrätta byrån för grundläggande rättigheter, ett beslut som redan har antagits av Europaparlamentet, eller kommer vi att sabotera den i stället?
Det är viktiga frågor vid en tidpunkt när vi till exempel för första gången någonsin har tillämpat en sanktion mot en medlemsstats vilja i Litauens fall, en medlemsstat som ansöker om inträde i euroområdet.
Varför är politiken för prisstabilitet så angelägen när det gäller ett land som håller på att komma ikapp?
Eller skulle kanske deflation vara den givna ramen i detta fall?
Jag undrar även om perspektivet att uppfylla Maastrichtkriteriet var bättre 1999 i ett Italien som var skuldsatt upp över öronen än det skulle vara i dag, i Vilnius?
Varför måste dessa tio nya medlemsstater lyssna på föreläsningar om inflation, med Litauen som exempel, från de länder där situationen bara förvärras, som i Joaquín Alumnias Spanien eller Jean-Claude Junckers Luxemburg?
Detta stämplas rättmätigt som en skamlig taktik av ingen annan än en av eurons fader, professor Alexandre Lámfalussy.
Och kan det ärade rådet och kommissionen fatta det strategiskt viktiga beslutet att inte rekommendera inträde utan parlamentet, som vanligtvis är så stolt över sina privilegier?
Hur tillämpas samma måttstock i detta fall?
För det andra, ska vi verkligen vänta på kommissionens utvärdering i höst om datumen och villkoren för Rumäniens och Bulgariens anslutning när vi redan har fått fram detta genom en skriftväxling?
Förbereder vi oss för att forcera fram anslutningen av länder som så dramatiskt ligger efter de nuvarande medlemsstaterna, och till och med släpar efter de tio nya medlemsstaterna, när det gäller de ekonomiska och sociala indikatorerna och korruptionsgraden?
Vilket slags EU kommer detta att bli?
Vilken vision är detta?
Kommer detta samhälle att följa och tillämpa lagstiftningen när det ingår i Europeiska unionen?
I länder där romerna till exempel inte registreras i folkbokföringen och det inte finns någon registrering av markägande, eller där det finns tiotusentals övergivna spädbarn?
Och hur är det med den största inhemska nationella minoriteten, de miljontals ungersktalande?
Varför tar vi inte ännu en titt på våra egna Köpenhamnsuttalanden om minoriteter, som gjordes 1993, eller på tidigare presentationer av parlamentet och kommissionen, där minoriteternas rättigheter och demokratin brukade vara likställda?
För det tredje måste vi också ta itu med standarderna för de enskilda förhandlingarna och hur snabbt de ska gå.
När kommer vi, under förhandlingarnas gång, att erkänna att Kroatiens nivå av beredskap och europeisk integration är utomordentlig, och att upptagningsproblemet skulle vara mindre med Kroatien än till exempel Turkiet?
Europeiska unionens prestige kommer att förbli låg om vi inte agerar konsekvent och enligt samma måttstockar, och det står klart att EU, genom att gå så långsamt fram med tvåfasintegrationen, kommer att ta tillbaka allt det har spenderat på utvidgningen av EU.
Detta är den verkliga, men negativa punkten.
