# ID: svediakorp-gov469331
# author: Alexander Stubb (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja påpeka tre saker.
Det första är att jag ansåg att José Manuel Barrosos tal var utmärkt.
Just nu håller vi på att fastna i denna onda cirkel av europessimism, och vad vi behöver är en motståndskraftig injektion av eurooptimism.
Vi måste ta ett titt på vad vi har åstadkommit under de senaste 10 – 12 åren, och resultaten är överväldigande – allt från utvidgning till rättsliga och inrikes frågor, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och givetvis den gemensamma valutan.
Ibland tenderar vi att förlora perspektivet.
Vi måste inse att Europeiska unionen är en ständig krishanterare.
Vi går från en liten kris till en annan, men jag anser att det på det stora hela är det en framgångssaga.
Den andra punkten som jag ville ta upp är att just nu anser jag att vi står inför en ny generation av vad jag kallar ” EU-negativister ” eller ” EU-gnällspikar ”.
Det finns personer, vanligtvis ministrar, som går in i ett stängt rum, för en diskussion, klappar varandra på axeln och säger ” ett bra beslut ”.
Fem minuter senare blir de klandrade; de ställer sig inför sina nationella medier och säger ” å nej, vilket förskräckligt beslut som EU just fattade ”.
Man kan inte tala om Europeiska unionen i negativa termer sex dagar i veckan och sedan gå i kyrkan på söndagen och säga att EU är fantastiskt.
Detta är kanske anledningen till att den brittiska utrikesministern Margaret Beckett inte vill se så mycket öppenhet, eftersom folk då skulle upptäcka att vissa av de brittiska ståndpunkterna faktiskt är europavänliga.
Den sista punkten som jag vill ta upp är att vi behöver ett konstitutionsfördrag.
Problemen kommer inte att försvinna, och vi har hört detta i dagens debatt.
Vi behöver stadgan om de grundläggande rättigheterna; vi måste vara en juridisk person; vi behöver en utrikesminister; vi behöver mer majoritetsomröstningar, och vi behöver mer medbeslutande.
Vi måste alltså ordna det, och förhoppningsvis lyckas vi ordna det före 2009.
Att fördjupa och att utvidga går hand i hand.
Det räcker inte med Nicefördraget.
