# ID: svediakorp-gov469326
# author: Richard Corbett (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 505
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
De som hävdar – särskilt från kammarens ena sida – att fransmännen och nederländarna har sagt ” nej ”, och att hela denna debatt därför måste få ett slut, och att vi aldrig mer borde överväga att ändra fördragen, gör sig skyldiga till alltför stor inskränkthet och att bara vilja få ett svar.
När de säger, som en av dem gjorde, ” vilken del av ordet ’ nej ’ är det som ni inte förstår med anledning av de franska och nederländska resultaten? ”, skulle vi lätt kunna vända oss om och säga ” vilket del av ordet ’ ja ’ är det som inte förstår från de 16 till 18 – om man räknar in Rumänien och Bulgarien – andra länderna som har godkänt denna konstitution? ”
Det handlar inte om en fråga som har förkastats eller godtagits med stor majoritet, men vi har ett problem med motsättningar.
Och vad gör vi inom unionen när det uppstår ett problem med motsättningar?
Vi sätter oss ned, talar igenom det och försöker att finna en lösning som alla kan godta.
Det är på det sättet som vi utvecklas.
Det är därför som det är riktigt av oss att ta oss tid för denna period av eftertanke och att förlänga den och se över möjligheterna.
Det är också riktigt att inte bara ta upp frågan om texten, utan också om innehållet – [ett EU bestående av projekt], dagordningen från Hampton Court, frågor som ligger nära människor – och sedan kan vi i sinom tid besluta vad vi ska göra åt texten mot en ny bakgrund.
Gör inga misstag med den: vi måste besluta vad vi ska göra med texten.
De frågor som det var meningen att vi skulle ta itu med i fördraget har inte försvunnit.
De har inte gått upp i rök under natten utan behöver lösas.
Vi kommer att behöva återvända till dessa frågor, och det är helt riktigt att ägna perioden av eftertanke åt dem.
Det kan hända att det kommer att bli möjligt att bevara denna text som den är skriven om ett år och mot en ny bakgrund, eller med vissa tillägg för att förtydliga den, eller med tolkningar eller med tilläggsprotokoll, eller genom att skriva om del 3, som några har föreslagit.
Det kan också hända att detta inte är möjligt och att den måste upplösas.
Slutsatsen kanske blir att vi måste leva med de befintliga fördragen för evigt, för nu är det omöjligt att förändra dem.
Men allt detta kommer att visa sig med tiden.
Det är inte dags att göra detta val i nuläget.
Nu är inte rätt tillfälle att säga att vi måste skriva om texten.
Vi kommer att fatta detta beslut i slutet av perioden av eftertanke, och det är riktigt så.
