# ID: svediakorp-gov469319
# author: Markus Ferber (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 370
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Jag vill bara göra tre korta kommentarer.
För det första undrar jag, när vi nu håller våra debatter här i Strasbourg, om vi verkligen bör inrätta byrån för grundläggande rättigheter i Wien i konkurrens med Europarådet, ett beprövat instrument som kan åta sig denna uppgift, inte bara för EU: s medlemsstater utan långt bortom våra gränser.
Jag kan faktiskt bara uppmana er, vilket jag även har sagt till förbundskansler Wolfgang Schüssel i en debatt, att aktivt arbeta för att finna en effektiv behandling av den europeiska ” byråsjukan ”.
Ni kan också sända en tydlig signal från ert eget land i detta sammanhang.
För det andra – och här håller jag nästan helt med om det som Poul Nyrup Rasmussen sa tidigare – måste vi självklart också värna om våra egna värderingar inom ramen för utvidgningsförhandlingarna.
Jag är lite orolig över att vi ska falla tillbaka till det mekaniska beteende som vi har upplevt här under de senaste tio åren, och som vi gång på gång har kritiserat i detta forum.
Var det verkligen nödvändigt att förhandla om ett kapitel med Turkiet i måndags, trots att några av minimivillkoren, särskilt erkännande av Ankaraprotokollet, inte har behandlats ännu?
Jag undrar om vi kanske återigen sänder fel signaler genom att sätta ett tåg i rörelse som vi, 10, 12 eller hur många år det nu kan vara längre fram längs spåret, fortfarande inte kommer att kunna stoppa.
Det österrikiska ordförandeskapet kunde ha sänt en tydligare signal även i detta avseende.
För det tredje är Europeiska unionen grundad på medlemsstaterna.
Det finns inget enda europeiskt folk – och detta gäller även för Margot Wallström, som inte lyssnar nu – utan 25 nationella folk, som vi ser för närvarande med fotbollen.
Vi har en europeisk union som är grundad på medlemsstaterna och inte på en majoritet av befolkningen som uttrycker sina åsikter i folkomröstningar.
Vi måste verkligen ta hänsyn till detta, annars kommer detta projekt att stranda till slut.
