# ID: svediakorp-gov469297
# author: Konrad Szymański (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 281
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
De flesta av de nödvändiga reformerna kan genomföras utan det nya fördraget.
Ett exempel är dagordningen för Europeiska rådets kommande möte, där man kommer att ta upp utvidgningen av Schengenområdet, frågan om att öka insynen i rådets debatter, förhandlingarna om EU: s utvidgning och reformen av den externa politiken.
Vi får inte framställa Nicefördraget som något negativt för européerna, eftersom det är allt vi har i dag.
Vi måste inte bara överväga det nya fördraget, utan även medlemsstaternas och deras medborgares politiska vilja att utföra gemensamma uppgifter.
Problemet är inte att vi saknar ett nytt fördrag, utan avsaknaden av en gemensam framtidstro.
Vi tillkännager bättre lagstiftning, och ändå antar vi ett tjänstedirektiv som är så vagt att EG-domstolen gnuggar händerna av glädje inför utsikterna till att inleda mål som kommer att ge den ännu mer makt.
Vi förklarar även att vi har gemensamma intressen i energifrågor, och ändå för vi dagligen en ytterst självisk energipolitik.
Vi tillkännager investeringar i forskning, och trots detta går det europeiska tekniska institutet upp i rök inför ögonen på oss, splittrat till följd av nationella egenintressen.
Vi hävdar att vi stöder subsidiaritetsprincipen, och trots detta finansierar vi ett ramprogram för forskning som kommer att samfinansieras av alla EU: s skattebetalare, trots att en del av den berörda forskningen är olaglig i många medlemsstater.
Detta är verkliga splittringar som, om vi vill Europa väl, är beklagliga.
De är söndringar som skapar ännu större frågetecken om läget för det europeiska projektet än ett eller annat fördrags död.
