# ID: svediakorp-gov469287
# author: Gabriele Zimmer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det gångna året har präglats av ett antal populära protester mot tjänstedirektivet, men också av kampanjer mot avvecklingen av sociala tjänster och en försvagning av demokrati.
Jag behöver bara hänvisa till kampanjerna i Frankrike, Grekland och Tyskland – i Tyskland har protesterna mot universitetssjukhusens läkare redan pågått i månader och pågår fortfarande – och allt detta hör samman med den politik som vi utövar på nationell nivå och EU-nivå.
Det är dags, inte bara för regeringar, utan också för kommissionen och parlamentet, att till sist inse att utanför EU: s institutioner började den europeiska allmänheten för länge sedan att utveckla sin egen uppfattning av ett annorlunda Europa, ett annorlunda EU.
Trots detta har det blivit uppenbart i de planer på och förhandlingar om det kommande toppmötet som vi hittills sett att Europeiska rådet önskar ge allmänheten intrycket av att ha förstått ” nejet ” till den europeiska konstitutionen som en kritik enbart mot stilen på politiken, snarare än mot offentlig politik och prioriteringar.
Under alla omständigheter har varken plan D, en vitbok om kommunikation på gräsrotsnivå, en massa papper eller ett antal nya webbplatser förändrat prioriteringarna för denna politik.
Så är fallet, om inte det lyssnande som kommissionsledamot Margot Wallström just talade om äntligen leder till de nödvändiga rättelserna.
Om hon skulle förstå de nödvändiga åtgärder som hon just talat om i form av dessa rättelser, skulle hon onekligen få vårt helhjärtade stöd.
Men den reaktion som vi hittills har sett i år anser jag vara en uppvisning i brist på förståelse.
Enligt min mening är en ytterligare uppvisning av detta det nyligen framlagda förslaget från det österrikiska ordförandeskapet om att lägga fram konstitutionens gamla text, utan ändringar, för en direkt omröstning i EU: s medlemsstater.
Detta är oacceptabelt – det måste göras rättelser.
När dessa är gjorda är det fullkomligt berättigat att överväga att hålla en folkomröstning.
Vi måste äntligen få ett slut på den situation som vi hittills upplevt, där de olika länderna knappt har varit delaktiga i ratificering och förhärligande.
I detta avseende borde tillfället med 50-årsjubileet som just nämndes faktiskt utnyttjas, och man borde föra en demokratisk debatt om EU: s planer och projekt fram till i dag, och således också skapa möjligheter för en nystart för Europeiska unionen.
