# ID: svediakorp-gov469280
# author: Brian Crowley, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 574
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja tacka kommissionens ordförande och rådets tjänstgörande ordförande, liksom kommissionens vice ordförande, för deras presentationer och bidrag.
Jag skulle kort vilja ta upp ett antal frågor som jag anser att vi borde ta itu med inom EU, innan jag återgår till perioden som är till för att tänka över fördragstexten.
Det österrikiska ordförandeskapet har under de senaste månaderna visat att när man behandlar en särskild fråga på ett visst sätt kan man uppnå framgång.
När man försöker sammanföra olika aktörer kan man uppnå ett resultat som ingen trodde var möjligt.
Vi har redan sett detta på ett antal olika lagstiftningsplan, både inom samarbetet med parlamentet och inom samarbetet med kommissionen.
Jag anser att det är detta som EU behöver i dag: en större förståelse för att det finns en väg tillbaka till den investering som utgörs av tid och ansträngning.
Denna återvändo handlar inte bara om ideal, utan om att skapa riktiga lösningar på de problem som människor möter i sina liv.
Tyvärr bestäms allt för mycket i debatten av det som kommentatorer i medierna säger, snarare än det som Europeiska unionens medborgare säger, eftersom när man talar med människor och frågar dem vad de behöver, och vilken typ av EU som de vill ha, svarar de alla att de vill ha en inre marknad, mer arbetstrygghet, tryggare energiförsörjning, bättre personlig trygghet och säkerhet, att deras barn ska få en säkrare och renare livsmiljö samt att EU ska spela en mer ansvarsfull roll på världsarenan.
Om man lägger samman alla dessa saker, varför verkar det då som om vi i kammaren talar om en förtroendekris inom EU, när krisnivån, rädslan och avskyn som vissa skulle vilja att ni trodde existerade helt enkelt inte finns där ute bland allmänheten?
Det finns ett antal viktiga saker som vi kan göra under rådets kommande sammanträde för att försöka att föra saker framåt.
För det första måste vi upprepa uttalandet om åtagande och idealism när det gäller Lissabonmålen, som fastställer de faktiska målen och syftena med att ha den mest dynamiska ekonomin i världen före 2010 och genomföra den investering, forskning och utveckling som vi behöver för att skapa nya arbetstillfällen och nya möjligheter.
Vi måste också fullfölja befintliga ärenden, låt det vara tjänstedirektivet, skyddet av offentliga tjänster eller rätten till samhällsomfattande tjänster, och genomföra dessa.
När det gäller energifrågan har kommissionsordföranden lagt fram en bra taktik för en gemensam energipolitik inom EU, men vi borde också se över alternativen, inbegripet möjligheten att använda energigrödor för att framställa energi.
När det avslutningsvis gäller perioden av eftertanke för konstitutionen anser jag att det är fel att kalla det för en konstitution, och blev glad när utrikesministrarna i Österrike också sa att det var fel.
Det innehåller emellertid några bra punkter, och jag välkomnar det perspektiv som kommissionsordföranden, och framför allt vice kommissionsordföranden, presenterade för oss när det gäller att föra fram idén om en plan D och ta upp dessa goda punkter och gå vidare.
Min enda invändning är vi inte borde gå händelserna och det som regeringarna är villiga att göra i förväg, eftersom regeringarna i slutändan är nyckelföreträdarna för sina folk och de nationella intressena.
