# ID: svediakorp-gov469276
# author: Martin Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 921
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja inleda med en kommentar till rådsordföranden.
I förrgår antog Europaparlamentet ett interimsbetänkande om det tillfälliga utskottet för CIA: s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar.
Röstningsbeteendet i min grupp var tämligen konsekvent, vilket inte var fallet för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, men likväl erkände en majoritet att EU grundas på rättsstatsprincipen – och jag skulle vilja be rådsordföranden framföra detta budskap till rådet som en förberedelse för mötet med George Bush.
EU: s och dess medlemsstaters existens grundar sig på filosofin om rättsstatsprincipen.
EU är en plats där rättsstatsprincipen råder.
Guantánamo och CIA: s flygplan är laglösa platser.
En gemenskap som grundar sig på rättsstatsprincipen som EU gör, som försvarar sina värderingar, måste klart säga ” nej ” till den amerikanska underrättelsetjänstens missbruk av institutioner och ett ännu mer kraftfullt ” nej ” till förekomsten av rättsligt tomrum som när det gäller Guantánamo.
Jag skulle vilja be rådsordföranden att förmedla detta budskap vid toppmötet.
Hans-Gert Poettering har hänvisat till min legendariska objektivitet; det är jag honom ytterst tacksam för.
Han glömde att tillägga att han var snabb att instämma i min kritik mot kommissionens ordförande när han och Maria Martens sände en gemensam skrivelse med liknade innehåll till kommissionens ordförande.
Även till Wolfgang Schüssel – alla av dem ledamöter av PPE-DE-gruppen.
Herr Poettering!
Det är inte vårt problem om ni inte har sett om ert eget hus.
Kommissionsordföranden har därför förtjänat beröm i dag – om han säger rätt sak står vi på hans sida.
Vi säger ” ja ” till behovet av en konstitution, och ” ja ” till de reformer som vi måste få ordning på med hjälp av konstitutionen, som ersättning för det olämpliga Nicefördraget.
Det faktum att han nu hävdar detta offentligt hellre än att alltid lämna kommissionsledamot Margot Wallström i sticket, att han uttrycker sitt stöd för det inför kammaren, det är ett framsteg.
Bravo, herr kommissionsordförande!
Det gjorde ni bra.
Detta i sig är dock inte tillräckligt – det behövs något annat, något som också har nämnts i dag.
Vi måste fråga vad de som har genomfört folkomröstningar, som har resulterat i att denna konstitution kastas ut, egentligen föreslår, hur vi kan komma förbi detta hinder.
Regeringarna i Frankrike och Nederländerna borde åläggas att föreslå metoder inför EU för att lösa detta dilemma.
Jag har ett förslag till Frankrike.
Jag är ganska säker på att om Jacques Chirac skulle kungöra att han skulle avgå med omedelbar verkan om folket röstade ” ja ” till konstitutionen skulle vi kunna vara säkra på ett överväldigande majoritetsstöd för konstitutionen från fransmännen.
En sak är dock säker: EU: s kris är också en kris för vissa regeringar, och detta är om och om igen skälet till Europeiska rådets oförmåga att gå framåt på de flesta punkter, eftersom vissa regeringar inte vill ha detta konstitutionsfördrag och andra gömmer sig bakom dem som inte vill ha det.
Det råkar vara fallet för Danmark, Portugal och alla de länder som är av en annan åsikt än de tre innevarande och framtida ordförandeskapen.
Finlands premiärminister, Matti Vanhanen, är modig när han symboliskt undertecknar och förklarar sitt stöd för konstitutionen under det finska ordförandeskapet.
Jag anser att det är bra att den österrikiske kanslern Wolfgang Schüssel har förklarat sitt stöd för denna konstitution.
Även om det förslag som han lade fram inför denna omröstning inte är nytt och redan har diskuterats av konventet, visar det att Österrike vill ha denna konstitution.
Den tyska regeringen, som sedan kommer att inneha det tredje därpå följande ordförandeskapet, har förklarat sitt starka stöd för denna konstitution, vilket är ett gott tecken.
Alla som påstår att denna konstitution är död misstar sig.
Rådets förslag att vid 50-årsjubileumet för Romfördragen kräva en högtidlig förklaring från ledarna om huruvida de avser att gå vidare med den europeiska integreringen, om de verkligen stöder principerna om fördjupad integrering, om de fortfarande stöder andan i Romfördragen 50 år senare, är en bra idé.
Det är innehållet som gör skillnaden – man måste hävda att den högtidliga förklaringen som görs gäller konkreta mål, inte att den görs med ädla avsikter.
Förklaringen skulle till exempel kunna lyda som följer: ja, vi vill att konstitutionen – särskilt dess innehåll – blir verklighet.
När allt kommer omkring är en sak helt säker – och jag säger detta på vår grupps och alla dess ledamöters vägnar: vi vill att EU utvidgas.
Vi välkomnar de möjliga slutsatserna om Rumänien och Bulgarien.
Vi vet att Balkanstaternas framtida anslutning har en fredsbringande effekt där.
Av denna anledning uttrycker vi vår tro på nödvändigheten av utvidgning.
Utan konstitutionella reformer och den sammanhängande maktfördelningen, utan tydliga åtgärder eller den demokratiserande potential som konstitutionen inrymmer, är emellertid denna utvidgning omöjlig – om vi inte vill förstöra EU, vilket vi inte vill.
Av denna anledning måste vi alla fortsätta kämpa för denna konstitution, så att EU fortsättningsvis grundar sig på rättsstatsprincipen och får den ekonomiska kraft som det behöver för att möta 2000-talets utmaningar.
