# ID: svediakorp-gov469275
# author: Hans-Gert Poettering, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 886
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Det gladde mig att rådsordföranden talade om ett arbetstoppmöte.
När allt kommer omkring kommer EU bara att utvecklas som en följd av dagliga ansträngningar, av hårt, beslutsamt arbete, och inte till följd av briljanta retoriska konststycken – inom EU lider vi ingen brist på folktalare.
Jag skulle vilja tillönska ordföranden all framgång med toppmötet.
Mitt särskilda tack går dock till kommissionens ordförande: inte bara för att han är här i dag – han skulle naturligtvis kunna säga att han bara närvarar när ordföranden för Europeiska rådet är här – men för det som han sa i dag.
När allt kommer omkring hörde vi nyligen att kommissionsordföranden fick mycket kritik av vår kollega Martin Schulz och, eftersom Martin Schulz naturligtvis är känd för sin objektivitet, antar jag att han kommer att vara mycket berömmande när det gäller kommissionsordförandens anförande i sitt eget tal inom kort.
Denna dubbla väg – att försvara principerna för innehållet i den europeiska konstitutionen å ena sidan och att föra EU framåt med hjälp av särskilda projekt å den andra – har vårt starka stöd.
På min grupps vägnar vill jag betona att detta har vårt starka stöd, och det skulle vara bra om de övriga gruppordförandena skulle ansluta sig till mig och hävda detta klart och tydligt.
När vi nästa år – den 25 mars 2007 – firar årsdagen av den 25 mars 1957 kommer vår grupp att insistera på att detta evenemang inte blir en hyllning av de stats- och regeringschefer som ägnar sig åt ömsesidig beundran under eller framför fina flaggor, utan att det snarare uttrycker EU: s demokrati, och att det finns ett deltagande från Europaparlamentets sida i förklaringen och ett upprättande av våra mål för 2000-talet.
Jag säger detta riktat till rådets generalsekretariat, eftersom det faktiskt inte alls brukar vara stats- eller regeringscheferna som hindrar saker.
Jag skulle vilja uppmana rådets generalsekretariat att ge parlamentet ett passande engagemang från början, som kommissionsordföranden har föreslagit – för vilket vi skulle vilja uttrycka vår uppskattning och tacka honom.
Min andra kommentar rör säkerheten inom EU.
Detta är naturligtvis en delikat balansgång – å ena sidan har vi allmänhetens behov av skydd mot grov brottslighet, mot terrorism, mot illegal invandring, och vi förväntar oss att särskilda åtgärder vidtas när det gäller detta.
Men när det gäller invandring förväntar vi oss å andra sidan respekt för den mänskliga värdigheten och en strävan efter humana åtgärder för att ta itu med illegal invandring.
Vi kan inte godta en situation där tusentals människor dör en eländig död i Medelhavet och på världshaven, utan i stället måste vi vidta särskilda åtgärder också när det gäller detta – för att förhindra dessa mänskliga tragedier.
En annan punkt gäller Lissabonstrategin.
När det gäller tjänstedirektivet har vi gett prov på vår goda vilja, vår handlingsförmåga – och det österrikiska ordförandeskapet ska ha beröm för att ha valt denna väg.
Vi är för ett europeiskt tekniskt institut – förutsatt att man skapar ett nätverk snarare än ny byråkrati.
När det gäller energiförsörjning är vi för mångfald: mångfald med hänsyn till energikällor – vi kan inte bara förlita oss på en energiform, inte heller kan någon energiform avfärdas – och även mångfald när det gäller försörjning.
Vi kan inte förlita oss på ett enda land eller ett litet antal länder för vår energiförsörjning, utan vi behöver också olika leverantörer, och solidaritetsprincipen bland alla medlemsstater inom EU gäller här – vi kan inte lämna någon i sticket.
På tal om begreppet solidaritet – och jag vänder mig här till Ioannis Kasoulides – anser jag att det är oacceptabelt för oss att förhandla med Turkiet i dagsläget – och detta är ett beslut, och att fatta beslut innebär att fördragen måste efterlevas – när Turkiet inte erkänner en av EU: s medlemsstater, när landet inte utvidgar tullunionen enligt Ankaraprotokollet till att omfatta Cypern.
Detta strider mot den solidaritet som enar oss inom EU, och av denna anledning måste vi insistera på att tullunionen genomförs.
Min sista kommentar gäller debatten om Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.
Jag tvivlar på om detta är den rätta vägen att gå, och jag ber att vi omvärderar.
Europarådet har naturligtvis förelagts en rapport av Jean-Claude Juncker om detta ämne.
Parlamentet måste överväga de bästa metoderna för samarbete med Europarådet och även med dess parlamentariska församling.
Det arbete som Europarådet utför i dag, som har visat sig vara mödan värt, borde inte helt sonika överföras till EU: s institutioner.
I stället borde vi koncentrera oss på sätt för att komplettera varandra, eftersom Europarådet också är ett europeiskt statssamfund, med 46 medlemmar.
Vi har 25, som snart blir fler, och verksamheten i varje samfund måste komplettera den andras förnuft.
Om rådets ordförandeskap tar hänsyn till detta vid toppmötet kommer min önskan om framgång för detta ordförandeskap att bli ännu större.
Jag önskar därför ordförandeskapet all lycka med toppmötet i Bryssel i morgon och i övermorgon.
