# ID: svediakorp-gov469274
# author: Margot Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,068
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Tack för att ni har gett mig möjligheten att svara på Jo Leinens fråga, ett år efter de franska och nederländska nej-omröstningarna och bara en dag före mötet med Europeiska rådet.
Det ger mig också tillfälle att meddela kommissionens ståndpunkt om perioden av eftertanke och om den konstitutionella processen.
Jag svarade delvis på denna fråga förra månaden när jag lade fram kommissionens två meddelanden till Europeiska rådet inför denna kammare – utvärderingen av perioden av eftertanke och plan D – samt agendan för EU-medborgarna, för att EU ska visa resultat.
Som ordförande José Manuel Barroso redan har nämnt har vi fastställt en agenda för EU-medborgarna med dessa konkreta projekt och det som vi vill åstadkomma.
Innan jag tar upp de kommande åtgärderna som måste vidtas, låt mig först säga detta om de första åtgärderna.
Kommissionen fortsätter att vara till fullo engagerad i principerna, värderingarna och de effektiva fördelar som konstitutionsfördraget skulle tillföra, som ni redan har hört.
Vi välkomnar också ytterligare ratificeringar, som från det estniska parlamentet nyligen, och det som vi har hört tillkännages av det tillträdande finska ordförandeskapet.
Jag skulle också vilja svara på Jo Leinens fråga och förslag om att se över effekterna av ett ” nej ” till konstitutionen eller inget konstitutionsfördrag alls, och vi är mycket villiga att göra detta.
Jag anser att vi borde se över det som skulle bli konsekvenserna av och kostnaderna för konstitutionen om den inte genomförs alls.
Vi kan inte ignorera att det just nu inte råder någon enighet, att vi inte har någon gemensam ståndpunkt bland medlemsstaterna när det gäller konstitutionens öde eller den institutionella reform som vi är i så stort behov av.
Vi kan inte tillåta att detta paralyserar oss, och det gör vi inte heller, som ni redan har hört.
Som inledning avser kommissionen att genomföra den ambitiöst politiskt motiverade dagordningen för att ta itu med medborgarnas förväntningar och återställa det allmänna förtroendet för det europeiska projektet.
Efter ordförande Barrosos sammanfattning kan det inte råda några tvivel om vår beslutsamhet.
Vi ska visa resultat, och vi måste göra det på grundval av de befintliga fördragen.
Vi har inte råd att vänta på att det som snart kommer att vara 27 medlemsstater ska nå ett samförstånd i den konstitutionella frågan.
Samtidigt fullgör kommissionen sitt åtagande att debattera och delta i dialog med medborgare på europeisk, nationell och regional nivå till fullo.
De metoder som vi kommer att använda fastställs i plan D – d för debatt, dialog och demokrati.
Vi borde använda detta för att förklara det europeiska projektets mervärde.
Vi borde använda detta för att plädera för att vi behöver ett nytt konstitutionsfördrag.
Vi borde använda det för att diskutera de politiska prioriteringarna med medborgarna.
Våra två institutioner kanske inte alltid är överens i varje detalj, men vi delar en grundläggande övertygelse: vårt åtagande att bli en mer demokratisk, genomblickbar och effektiv union.
Och detta sträcker sig bortom alla perioder av eftertanke.
Jag anser också att de europeiska frågorna lider av brist på deltagande.
Medborgare har fortfarande höga förväntningar på att vi ska visa resultat och politiskt innehåll, och detta ställer viktiga krav på medlemsstaterna och på våra institutioner.
Vi måste engagera medborgarna ytterligare i den politiska processen på alla nivåer, särskilt ungdomar och kvinnor.
Dessa initiativ borde vara konkreta och ses som en permanent verksamhet för att utveckla Europafrågor, och de skulle säkerställa att återkopplingsprocessen tas på allvar – vad vi gör med det som vi hör i dialog och samarbete med medborgarna? – och detta lyssnande följs upp med konkreta åtgärder.
Jag har sagt det tidigare, och jag kommer att säga det igen: plan D är inte en räddningsoperation för konstitutionen.
Den begränsas inte till perioden av eftertanke – om den så varar i ett år, två år eller till och med längre.
Det är en utgångspunkt för en långsiktig demokratisk reformeringsprocess.
Vi vill inrätta ett medborgarens ägarskap av EU: s politik för att göra den begriplig och relevant, och för att göra EU: s institutioner ansvariga och trovärdiga inför dem som de betjänar.
Jag förnimmer en mängd nostalgiska återblickar till Europeiska unionens gamla goda dagar, men nu för tiden tjänar det inte mycket till att ha några män som stänger in sig i ett slott någonstans och försöker lösa Europeiska unionens problem.
Nu måste vi engagera medborgarna; vi behöver medborgarnas stöd och tillit samt deras förtroende för att kunna bygga en framtid för Europeiska unionen.
Vi måste engagera och skapa den deltagande funktionen inom EU: s institutioner.
Som ni påpekade i ert förslag till resolution behöver vi sätta ett särskilt fokus på plan D för de kommande åren, fram till toppmötet i juni 2007.
Jag har redan lovat kommissionen att återkomma efter detta toppmöte med en slags halvtidsöversyn.
Jag ska noggrant granska slutsatserna från toppmötet i denna översyn, i samband med kammarens resolution.
Att ge konkreta resultat och återknyta till EU: s medborgare kommer att skapa det gynnsamma klimat som krävs för framgångsrika institutionella reformer.
Det är så som vi motiverar det.
Hittills har plan D varit en framgångsrik övning när det gäller att inleda en lång rad verksamheter, och jag anser att vi har börjat tänka och resonera något annorlunda.
Vi inriktar oss på det som är dagens och framtidens verklighet, hur vi måste samspela med dagens och morgondagens medborgare.
Mer än 660 verksamheter har bedrivits i medlemsstaterna, och hundratusentals medborgare har besökt den europeiska webbplatsen för debatt.
Jag anser också, som Jo Leinen, att vi behöver en mer omfattande strategi medborgare emellan för att låta medborgare mötas över gränserna och diskutera den europeiska dagordningen.
Vi borde i synnerhet fokusera på ungdomar, morgondagens européer, och uppbåda fler kvinnor i beslutsprocessen.
Det krävs att hela det europeiska projektet blir mer engagerande, mer genomblickbart och mer effektivt, och denna ambition går bortom alla perioder av eftertanke.
Detta är det enda sättet för oss att föra in Europeiska unionen i framtiden.
