# ID: svediakorp-gov469273
# author: Jo Leinen (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 883
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Rådsordförandens och kommissionsordförandens anföranden har förmedlat det goda intrycket att den europeiska konstitutionen inte är död utan i högsta grad levande, och att det finns en gemensam vilja att föra detta viktiga europeiska projekt till ett framgångsrikt slut.
Jag tror att parlamentet helhjärtat kan stödja det som vi har hört.
Det österrikiska ordförandeskapet har återupplivat den konstitutionella debatten.
Detta är bra, och det har varit ett hårt arbete, men vi kan se att alla parter nu är tillbaka runt bordet och tillsammans överväger hur man ska gå vidare.
Jag anser att åtskilliga frågor på dagordningen för toppmötet – från energipolitik till utvecklingspolitik och gemensam utrikespolitik – och många andra frågor skulle vara lättare att lösa med det nya konstitutionsfördraget än med det gamla Nicefördraget.
Av denna anledning behöver vi en konstitutionell debatt som inte är institutionell, utan en i högsta grad politisk debatt.
Vi måste också informera folk om kostnaderna för att inte ha konstitutionen.
I vår resolution ber vi kommissionsordföranden att lägga fram en studie inför folket som visar allt det som vi håller på att förlora genom att inte ha detta nya fördrag.
Vid lunchdags ska kammaren rösta om en resolution som innehåller ett antal krav på och också idéer för nästa period för eftertanke och den fortsatta kursen för den konstitutionella processen.
Det främsta meddelandet till toppmötet är att vi ännu en gång behöver en förklaring från alla 25 medlemsstater om att de stöder detta gemensamma projekt och också är villiga att fortsätta med ratificeringsförfarandet.
Denna förklaring är nödvändig, eftersom andra offentliga uttalanden emellanåt har gett intryck av att de berörda medlemsstaterna distanserar sig själva från sina åtaganden, och att det skulle föreligga en verklig förtroendekris och en lojalitetskollaps bland medlemsstaterna.
Jag hoppas att toppmötet lyckas sända ut detta meddelande.
Det andra punkten som jag skulle vilja ta upp är att vi skulle vilja varna för att lösa upp denna globala kompromiss och plocka ut godbitarna eller lägga ned fördraget.
Detta skulle försvaga projektet för ett politiskt EU och äventyra sammanhållningen.
För det tredje är det ljuv musik i våra öron att man under toppmötet ska besluta om en tidsplan.
EU har alltid varit framgångsrikt när det har arbetat mot ett tydligt mål och ett fastställt datum.
Detta var fallet med den inre marknaden och med euron, och det måste nu också bli fallet med konstitutionen.
Datumen 2007 och 2009 har nämnts: dessa stämmer överens med datumen i vår resolution, och vi behöver detta fördrag för Europavalet.
Jag skulle vilja varna för att gå in i Europavalet med denna kris olöst – detta skulle stärka EU: s motståndare och öka euroskepticismen, kanske till och med minska valdeltagandet ännu en gång.
Vi måste ha lyckats före 2009.
Vi anser att det krävs en särskild dialog med de två länder som röstade ” nej ” i sina folkomröstningar.
Det förblir en öppen fråga hur och under vilka omständigheter som dessa två länder skulle kunna gå vidare med ratificeringsförfarandet.
Vi kan inte komma ifrån denna punkt.
Sanningens minut kommer att infinna sig till följd av valen i Nederländerna och Frankrike, om inte tidigare, och deras partner måste få veta vad som exakt är problemet med fördraget. ” Nejet ” var mycket svagt, och det hjälper oss inte mycket.
Vi behöver ett särskilt förslag om hur vi kan hjälpa, och vad vi borde göra.
Det är på tiden att vi får uppleva ett åtagande där denna fråga granskas noggrannare – den kan inte lösas av andra; ingen annan kan föra debatten i deras ställe.
Insatsen måste komma från de två länderna själva, men de måste verkligen bli ombedda.
Min nästa punkt är att perioden av eftertanke utvidgas, och alla parter borde verkligen engagera sig för att delta i denna eftertanke.
Vissa länder håller fortfarande tyst och engagerar sig inte.
Det är dåligt för alla, eftersom också dessa länder alltjämt måste ratificera konstitutionen, och om befolkningen inte vet vad den ger sig in på och vad som väntar den är det dåligt för alla andra.
Vi anser att allmänhetens engagemang borde ökas.
Kommissionsledamot Margot Wallströms plan D är bra.
Vi måste också göra vår del för att se till att det finns ännu mer pengar tillgängliga.
Vi behöver helt enkelt resurser, och vi behöver också gränsöverskridande projekt snarare än bara nationella debatter.
Vi måste fortsätta att främja detta element – från en medborgare till en annan, från en unionsmedborgare till en annan.
Vi har genomfört ett mycket lyckat interparlamentariskt forum.
Denna process kräver att inte bara den verkställande makten deltar, utan också de lagstiftande organen, parlamenten, och vi, parlamentet, är villiga att fortsätta denna interparlamentariska dialog.
Det måste klargöras i slutet av denna debatt att EU inte bara är Bryssel; EU är vi alla, var vi än lever i våra länder, regioner och samhällen – och om vi lyckas med detta har vi nått verklig framgång.
