# ID: svediakorp-gov469271
# author: Hans Winkler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,804
# sentences: 102
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman, herr kommissionsordförande, fru vice kommissionsordförande, mina damer och herrar!
På några få dagar – till och med timmar – kommer det österrikiska ordförandeskapet att uppleva en höjdpunkt i utformandet av Europeiska rådet som kommer att ge oss möjlighet att ta upp och diskutera en lång rad frågor som vårt ordförandeskap har behandlat, och att skapa resultat.
Under det österrikiska ordförandeskapet har en mängd ärenden tagits upp, och en mängd sådana ärenden och problem har blivit lösta – väldigt ofta tillsammans med er, Europaparlamentet.
Ämnena för detta möte i Europeiska rådet är av mycket skiftande karaktär, så jag kommer att tvingas begränsa mig till en kortfattad sammanfattning av många av dem.
Jag påstår inte att jag ska behandla allt, eftersom jag naturligtvis vill undvika att inkräkta alltför mycket på parlamentsledamöternas talartid.
Det kommande toppmötet kommer att bli ett arbetstoppmöte.
Det finns inga epokgörande beslut på dagordningen, men det österrikiska ordförandeskapets skörd – i de fall som den inte redan har tagits in – kommer att stå precis utanför ladugårdsdörren.
Ladugårdsdörren är öppen, och nu vill vi få in skörden under tak.
Under de senaste veckorna och månaderna har det österrikiska ordförandeskapet börjat utarbeta en dubbel strategi för att föra EU framåt – och detta gäller också det kommande Europeiska rådet.
För det första har detta inneburit att ta upp särskilda frågor i syfte att utveckla de frågor som står folket närmast: frågor om välstånd, ekonomisk tillväxt, arbetstrygghet, inre och yttre säkerhet, social trygghet, tryggad energiförsörjning och mycket mer.
För det andra har denna strategi inneburit att den fortlöpande debatten om Europas framtid har återupplivats.
Inom denna dubbla strategi där särskilda frågor förenas med Europas framtid kommer också Europeiska rådets dagordning att utformas.
Därför kommer rådets dagordning först och främst att innehålla ett antal frågor som alla deltagare anser kräver lösningar på EU-nivå.
Detta är frågor som ställer våra samhällen och medborgare inför problem som det i en globaliserad värld inte går att ta itu med på ett klokt sätt utan en samlad ansträngning från samtliga EU: s medlemsstater och, skulle jag vilja tillägga, alla EU: s institutioner.
Den första stora samlingen frågor rör områdena säkerhet, frihet och rättvisa.
Alla opinionsundersökningar om detta, inbegripet den som kommissionen genomfört – och även vice kommissionsordförande Margot Wallström har påpekat detta otaliga gånger – visar att allmänheten vill ha mer EU, förväntar sig mer av EU, på detta särskilda område.
Under de senaste sex månaderna har en mängd konkreta framsteg gjorts på detta område.
Jag ska bara kort nämna strategin för kampen mot terrorism, utvidgningen av Schengenområdet och slutsatsen om viseringslättnader och återtagandeavtal med åtskilliga tredjeländer.
Vi har också investerat en mängd tid och energi i en strategi för den yttre dimensionen av rättsliga och inrikes frågor under de senaste sex månaderna – den omfattar att påbörja utvecklingen av ett säkerhetsbälte, som det var, runt EU – och vi har inlett ett säkerhetspartnerskap mellan EU, våra grannländer, Ryssland och Förenta staterna.
Wieninitiativet, som man kom överens om vid ett trepartstoppmöte mellan EU, Ryssland och Förenta staterna, kommer också att återspeglas i slutsatserna från Europeiska rådet.
Invandring har varit och förblir en särskilt viktig fråga, och rådet kommer också att ta upp den på grundval av ett antal enskilda fall.
Tiden tillåter mig inte att gå in på alltför mycket detaljer.
Denna viktiga fråga förtjänar en egen debatt, där den skulle behöva undersökas från olika synvinklar: inte bara från perspektivet med kampen mot illegal invandring samt rättsligt och polisiärt samarbete, utan också från ett utvecklingsperspektiv.
Eftersom jag har varit ansvarig för utvecklingsfrågor under de senaste sex månaderna kan jag säga att vi har gjort ett betydande arbete när det gäller invandrarfrågan inom ramen för EU: s utvecklingsstrategi också, och att detta är en viktig linje som vi inte får glömma, inte heller när vi lägger fram problemet för allmänheten.
Det råder inga tvivel om att enskilda åtgärder inte kommer att vara till någon nytta i denna mening; det enda som kommer att hjälpa är ett effektivt åtgärdspaket.
Allt som jag hittills har nämnt är naturligtvis ett pågående arbete, och därför kommer Europeiska rådet troligen att bjuda in de berörda parterna för att hålla arbetstakten uppe på alla dessa områden.
EU borde också tillföra större säkerhet genom sina ansträngningar för att förbättra sin kapacitet inom katastrof- och krisberedskap.
Österrike har varit synnerligen engagerat i detta under sina månader som ordförandeland.
En rapport kommer att läggas fram inför Europeiska rådet där hittills gjorda framsteg förtecknas med rekommendationer om ytterligare åtgärder.
Förre kommissionsledamoten och Frankrikes förre utrikesminister Michel Barnier har lagt fram en oerhört heltäckande, stimulerande och framsynt rapport, som tveklöst kommer att undersökas noggrant av alla EU: s institutioner under de kommande veckorna och månaderna.
Den innehåller ett antal goda idéer för att lösa detta problem till förmån för den allmänna säkerheten.
En annan mycket viktig fråga som inte kan lösas förnuftigt utan alleuropeiska lösningar är frågan om hållbar utveckling.
Som vi känner till har EU haft en strategi för detta sedan Europeiska rådet i Göteborg 2001, vars syfte är att alla beslut ska återspegla den ansvarsfulla hanteringen av naturtillgångar.
Denna riktlinje har nu blivit fullständigt förnyad under det österrikiska ordförandeskapet och vidareutvecklad till en ambitiös, övergripande, ny strategi för en lång rad nyckelområden såsom klimatförändringar, ren energi, transport och betoning på hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
Frågan om klimatförändring finns också med på dagordningen i detta sammanhang.
Frågan om Lissabonstrategin är naturligtvis ett annat viktigt ämne för det möte med Europeiska rådet som nu ska hållas i Bryssel.
Som också kansler Wolfgang Schüssel rapporterade här detaljundersökte Europeiska rådet denna strategi i mars, och tillhandahöll en hel del specificerad vägledning.
Sedan dess har framgång uppnåtts i form av två viktiga milstolpar: kompromissen om frihet att erbjuda tjänster, för vilken rådet är mycket tacksam mot parlamentet – jag skulle vilja göra detta fullkomligt klart och uttrycka mitt tack till kammaren – och principöverenskommelsen om det sjunde ramprogrammet.
När det gäller tjänstedirektivet höll rådet kvar vid parlamentets kompromiss så troget som möjligt.
Detta direktiv är ett bra exempel på hur EU: s institutioner, när de samarbetar konstruktivt och effektivt, kan uppnå konkreta framsteg som gynnar våra medborgare.
Det österrikiska ordförandeskapet är särskilt tacksamt mot parlamentet för detta.
Det säger sig självt att frågan om energipolitiken kommer att bli ett annat viktigt ämne för Europeiska rådet.
Denna fråga har undersökts och diskuterats vid ett stort antal tillfällen, däribland i förhållande till tredjeländer – och i går hade jag möjlighet att rapportera om toppmötet med Ryska federationen inför kammaren.
När det gäller diskussionen inom rådet har tonvikten lagts på de nödvändiga interna åtgärderna, som att förbättra energieffektivitet och övergå till förnybara energikällor.
Vi måste nu också vidta yttre åtgärder, och i detta syfte behöver vi en gemensam, aktiv strategi som är ordentligt genomtänkt i geostrategisk bemärkelse.
När det gäller Europeiska rådets instruktioner har kommissionen och rådets generalsekreterare Javier Solana förberett ett strategidokument som kommer att läggas fram inför Europeiska rådet.
En annan fråga där allmänheten, enligt opinionsundersökningar, förväntar sig mer EU är i frågan om utrikespolitik, om EU: s yttre förbindelser.
Majoriteten av den europeiska allmänheten vill att EU spelar en viktig roll på den internationella arenan.
Trots de senaste årens framgångar – och jag anser att de har varit ansenliga – har EU fortfarande inte den tyngd som anstår dess ekonomiska makt och dess bidrag till internationell handel.
Det återstår ett antal brister som måste avhjälpas, och kommissionen ska ha tack för att den håller på att förbereda ett idédokument om detta, i vilket ett antal förslag läggs fram.
Jag är säker på att kommissionens ordförande också kommer att rapportera om detta.
Frågan om att förbättra unionens verksamhet finns naturligtvis också med på Europeiska rådets dagordning.
Denna rätt så grandiosa titel täcker Europeiska rådets ansträngningar för att nå konkreta framsteg som också är mätbara för enskilda medborgare.
Detta omfattar ett antal initiativ som jag kort skulle vilja nämna.
Ett initiativ som är mycket viktigt för det österrikiska ordförandeskapet – och, skulle jag vilja tillägga, för mig personligen – är frågan om rådets öppenhet.
Dessa ansträngningar är inget nytt – det hade redan gjorts framsteg i denna riktning – men det österrikiska ordförandeskapet har försökt att finna en global strategi som syftar till att skapa en ny medvetenhet när det gäller öppenhet, som den var.
Kärnan i detta förslag utgörs av att göra hela medbeslutandeförfarandet i alla dess skeden öppna för allmänheten.
Vi anser att detta också är ett sätt att förbättra allmänhetens förtroende.
Vi har ännu inte löst alla reservationer, men vårt ordförandeskap är fast beslutet i sin avsikt att arbeta mot detta fram till sista tänkbara minut.
Subsidiaritetsprincipen har varit en viktig fråga eftersom vi utan tvivel, utöver en medvetenhet för öppenhet, behöver en större medvetenhet för subsidiaritetsprincipen.
Jag skulle vilja göra det fullständig klart – eftersom jag vet att det i synnerhet här i kammaren uttrycks tvivel om och om igen – att vi inte talar om en önskan om åternationalisering här.
Jag önskar klargöra att vårt ordförandeskap har vägletts av ett annat mål.
Vi talar om att hjälpa till att inrikta de europeiska åtgärderna på de särskilda områden där EU kan skapa mervärde.
I detta syfte organiserade det österrikiska ordförandeskapet en konferens som hölls i mitten av april i S: t Pölten, Österrike, med titeln [EU börjar hemma].
Under denna konferens upplevde vi naturligtvis ett stort deltagande från parlamentsledamöternas sida, och ni känner till de intressanta förslag som lades fram där.
Det är viktigt för oss att denna fråga nu blir en fast punkt på dagordningen och att den hålls i åtanke ännu mer medvetet än tidigare.
Jag ska bara kort nämna de omfattande framsteg som vi har lyckats göra – och jag hoppas att detta verkligen kommer att vara fallet – när det gäller frågan om kommittéförfarandet.
Detta handlar om kontrollbefogenheter; det handlar om att kommissionen, parlamentet och rådet samspelar på ett effektivt sätt.
Om det beslut som utarbetades i går mellan förhandlarna nu kan drivas igenom – både i rådet och i parlamentet – kommer vi att ha gjort framsteg som, även om det gäller en ganska torr fråga, likväl är viktiga för vårt samarbete.
Jag skulle nu vilja övergå till den sista delen av mitt tal: Europas framtid, den konstitutionella processen och perioden av eftertanke.
Perioden av eftertanke som Europeiska rådet beslutade om i juni förra året har inneburit att många medlemsstater har vidtagit mer eller mindre intensiva initiativ för att sätta i gång en riktig debatt om det europeiska projektet.
Frågan om europeisk identitet måste också granskas från olika utgångspunkter.
Jag skulle vilja påminna kammaren om konferensen [Ljudet av Europa] i början av det österrikiska ordförandeskapet, och också om ett evenemang som, enligt min mening, definitivt kan kallas en succé – evenemanget [Café Europa] som genomfördes samtidigt i alla huvudstäder på Europadagen.
Kommissionen har också varit mycket aktiv och utvecklat sin plan D. Jag skulle vilja uttrycka mitt särskilda tack till kommissionens vice ordförande Margot Wallström för hennes konstruktiva samarbete.
Vi har haft en god arbetsförbindelse med kommissionen, som har främjat mer öppenhet och ett bättre gensvar på medborgarnas krav och förväntningar.
Det har framkommit att medlemsstater skulle vilja utvidga denna period av eftertanke i en eller annan form med åtminstone ett år.
De detaljerade planerna och vad som ska ske efteråt kommer att diskuteras intensivt vid Europeiska rådets möte, och relevanta förslag kommer att läggas fram.
Om jag går över till ämnet konstitutionsfördraget, har vi lyckats att bryta den tystnad som inledningsvis rådde.
Det var inte en på förhand given slutsats att denna debatt skulle kunna återupplivas, men vi arbetade hårt med det, och i slutet av maj lyckades vi diskutera denna fråga utrikesministrarna emellan för första gången på över ett år.
Som en av deltagarna i denna diskussion kan jag säga att den var mycket öppen, omfattande, användbar och klargjorde vägen framåt på många punkter, även om inga särskilda beslut fattades.
Det står klart för oss alla att de problem som det är och var meningen att man skulle lösa med hjälp av konstitutionsfördraget fortfarande står på EU: s gemensamma dagordning, och att vi måste fortsätta det konstitutionella projektet som ett gemensamt EU-projekt.
Diskussionen mellan utrikesministrarna i Klosterneuburg visade också att tiden inte är mogen ännu för en slutgiltig lösning på de rättsliga frågor som hör samman med konstitutionsfördraget, eftersom alla medlemsstater ännu inte är beredda.
Det kommer därför att bli en utmaning för hela unionen och en särskild utmaning för de kommande ordförandeskapen att arbeta för att se till att det råder klarhet om den rättsliga grunden för EU: s framtid före 2009.
När allt kommer omkring är 2009 ett avgörande år av åtskilliga anledningar: EU kommer inte bara att uppleva ett nytt Europaparlament, utan också en eller två institutionella utmaningar, som exempelvis en ny sammansättning av kommissionen.
Det är ännu inte möjligt att avgöra det exakta ämbetsområde som Europeiska rådet kommer att beviljas i detta avseende, om en tidsram kommer att fastställas – och, om det blir så, hur den kommer att bli – eller hur man ska fortsätta när det gäller detta.
Stats- och regeringscheferna kommer att diskutera och fatta beslut om detta.
Jag menar att detta säkerligen kommer att vara ett av nyckelämnena vid det kommande mötet i Europeiska rådet.
En sak är dock klar när det gäller det österrikiska ordförandeskapet: vi måste samarbeta med alla medlemsstater och alla institutioner för att göra framsteg i de nyckelfrågor som rör Europeiska unionens framtid.
Avslutningsvis har vi EU: s utvidgning, en annan fråga som kommer att få en framträdande plats vid Europeiska rådet.
Jag vill inte gå in på detaljer när det gäller enskilda länder.
Ni känner till respektive förhandlingsstatus för Bulgarien och Rumänien, som – hoppas vi alla – kommer att ansluta sig till unionen den 1 januari 2007.
Ni följer förmodligen de framsteg som gjordes i förrgår vid anslutningskonferensen med Turkiet och Kroatien med tanke på alla de problem som uppstått i synnerhet i Turkiets fall.
I Klosterneuburg lyckades utrikesministrarna nå vissa överenskommelser när det gällde ytterligare gemensamma åtgärder.
Stats- och regeringscheferna kommer att fortsätta denna diskussion och bestämma hur man ska gå vidare under de kommande månaderna.
Det har framkommit att kommissionen under andra halvan av detta år bland annat kommer att utarbeta ett bidrag till debatten om Europeiska unionens kapacitet för att klara av utvidgningen – som även parlamentet har uppmanat till, som ni känner till.
I slutsatserna från Europeiska rådet kommer situationen på västra Balkan att nämnas.
Som ni vet har detta varit en särskild prioritering för det österrikiska ordförandeskapet.
Denna fråga ska ses mot bakgrund av en politik om fred och stabilitet på Balkan.
Vi ska därför ännu en gång hänvisa till Salzburgförklaringen som gjordes av utrikesministrarna och till möjligheterna till EU-medlemskap som ställts i utsikt för länderna på västra Balkan.
Ett antal utrikesfrågor kommer att tas upp vid Europeiska rådet, och de kommer att bli föremål för förklaringar: om västra Balkan, Iran, Irak, Libanon och Mellanöstern var för sig, och EU: s strategi för Afrika kommer också att finnas på dagordningen.
Som ni ser finns det en omfattande programöversikt på lager för våra stats- och regeringschefer och kommissionens ordförande.
Jag hoppas att ni kommer att hålla med om att vi har arbetat hårt under de senaste månaderna när det gäller att göra vissa framsteg i alla dessa viktiga frågor, och vi hoppas att Europeiska rådet kommer att lyckas när det gäller att avrunda flera ärenden och stimulera sådana diskussioner om andra ämnen som kommer att krävas under den kommande perioden när det gäller EU: s och våra medborgares intressen.
