# ID: svediakorp-gov469256
# author: Eva-Britt Svensson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 318
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Kommissionsledamot Špidla!
Vi talar i parlamentet väldigt ofta med all rätt om icke-diskriminering och lika möjligheter för alla.
Jag välkomnar både den debatten och detta betänkande.
Jag kan bara hoppas att medlemsländerna genomför konkreta åtgärder, och att Europeiska året för lika möjligheter för alla blir framgångsrikt för att vi skall uppnå ett samhälle som verkligen är för, oavsett funktionshinder, kön, etnisk tillhörighet, sexuell läggning osv.
På detta område behöver vi ett samarbete med frivilligorganisationer och ta tillvara deras kunskaper.
Att olika former av diskriminering ofta diskuteras här i parlamentet tror jag beror på att denna fråga är mycket betydelsefull och komplex, men kanske visar det framför allt hur otroligt mycket som återstår att göra.
Jag gör dock ytterligare en iakttagelse, nämligen att det aldrig är de diskriminerade grupperna själva som får föra fram sina synpunkter.
Jag ställer mig därför frågan hur många ledamöter här i parlamentet, eller i de nationella parlamenten, som är exempelvis funktionshindrade, tillhör en minoritetsgrupp eller har annan etnisk bakgrund.
De flesta av oss tillhör medlemsländernas normgivande befolkning.
Så länge det ser ut på det sättet i politiska församlingar, näringsliv, utbildning samt socialt och ekonomiskt, anser jag att särskilda åtgärder måste vidtas.
Jag anser att diskrimineringen har pågått så länge, trots allt tal om förändring.
För att ändra denna situation måste vi kunna tillämpa positiv särbehandling.
Idag använder vi faktiskt dess motsats, s.k. negativ särbehandling, vilket innebär att funktionshindrade, minoritetsgrupper och kvinnor måste vara kunnigare, bättre osv. för att kunna konkurrera med de normgivande grupperna.
Det är definitivt inte på lika villkor.
Det strider mot demokratin som innebär att alla skall ha lika möjligheter.
Därför förespråkar jag också kvotering för att kunna ändra på detta tillstånd.
