# ID: svediakorp-gov469254
# author: Sophia in ’t Veld, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 582
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag är mycket glad att vi diskuterar Tatjana Ždanokas utmärkta betänkande i kväll men jag vill påminna er om att vi tyvärr i morgon kommer att diskutera en resolution om otyglad rasism och homofobiskt våld i Europeiska unionen.
Mellan Ždanoka-betänkandet och morgondagens resolution blev vi pinsamt medvetna om att det fortfarande finns mycket ogjort.
Därför vill jag föreslå kommissionsledamoten en sak.
Vi har talat mycket om antidiskrimineringsåtgärder – och det finns gott om mycket konkreta förslag i Ždanoka-betänkandet.
När jag förberedde de kommentarer jag skulle göra i kväll tänkte jag tillbaka på mars 2000, när Europas politiska ledare lanserade en mycket ambitiös strategi för att göra Europeiska unionen till den mest hållbara, kunskapsbaserade ekonomin i världen.
De var mycket ambitiösa.
De kanske strävade efter lite för mycket, men ambitionen var en god sak.
Varför kan vi inte vara lika ambitiösa när det gäller att bekämpa diskriminering och främja de grundläggande rättigheterna och jämlikhet i Europeiska unionen?
De är ju ändå våra gemensamma värderingar.
Vad vi behöver här är inte bara först en åtgärd och sedan en annan, utan en allomfattande och framför allt mycket ambitiös strategi.
Vi behöver en plan och vi behöver sätta de grundläggande rättigheterna och jämlikheten i centrum för Europeiska unionens politik.
Jag vill påminna er om att för ungefär ett och ett halvt år sedan gav parlamentet sitt förtroende för ordförande José Manuel Barroso och hans kommission, eftersom han lovade oss att de grundläggande rättigheterna och bekämpningen av diskriminering skulle få högsta prioritet.
Det skulle vara hörnstenen i Europeiska kommissionens politik.
Jag vet att kommissionsledamoten personligen är mycket engagerad i denna sak, men jag måste säga att sammantaget är Europeiska unionens bedrifter under de senaste åren inte särskilt imponerande.
Jag vet att den största stötestenen är medlemsstaterna.
Den hastighet med vilken de antar åtgärder, till exempel säkerhetsåtgärder som skyddet för passageraruppgifter, är häpnadsväckande.
De klarar att fatta beslut på tre eller fyra månader.
Men när det gäller rambeslutet mot rasism och främlingsfientlighet har de fortfarande inte nått någon uppgörelse efter fem år!
Det är skandalöst.
Jag uppmanar kommissionen att gå samman med Europaparlamentet och lägga fram en plan för grundläggande rättigheter och jämlikhet som grundas på förslagen i Ždanoka-betänkandet.
Vi behöver akut konkreta förslag.
Vi behöver lagstiftning.
Det är för all del bra att ha kunskapshöjande kampanjer, men människor som diskrimineras behöver rättsmedel så att de kan vända sig till domstolarna.
Vi behöver detta rambeslut.
Vi behöver en mekanism för att övervaka de grundläggande rättigheterna i respektive medlemsstat.
Allt det som vi skulle kunna klassificera som bättre lagstiftning.
Det finns också i Tatjana Ždanokas betänkande.
Bättre lagstiftning handlar inte bara om lagförslag som upphäver bestämmelser i politiken för den inre marknaden, utan också om att föreslå saker som är bra för medborgaren – något som parlamentet ständigt har efterlyst.
Stadgan om de grundläggande rättigheterna behöver bli rättsligt bindande om den ska ha någon mening.
I fråga om det europeiska året för lika möjligheter är det underbart att vi kan tala oss varma för lika möjligheter, men ärligt talat är budgetanslaget för året patetiskt.
Om detta är ett tecken på den vikt som medlemsstaterna tillmäter lika möjligheter har vi en lång väg kvar.
Jag räknar med att kommissionen samarbetar med Europaparlamentet.
