# ID: svediakorp-gov469233
# author: Ioannis Varvitsiotis (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är ingen ny fråga vi diskuterar här i kväll.
Första gången den togs upp var i mars 1983 i Europarådskonventionen, som alla medlemsstater har ratificerat.
Enligt konventionen kunde dömda personer överföras till den stat där de var medborgare för att avtjäna den resterande delen av straffet endast under förutsättning att de själva och de berörda staterna gav sitt samtycke.
Byråkratiska formaliteter gjorde emellertid att det här systemet inte gav några resultat, och det krävdes därför ytterligare ett protokoll från den 18 december 1997, där det inte fanns något krav på den dömda personens samtycke.
Detta protokoll har emellertid inte ratificerats av samtliga medlemsstater.
Detta har lett till ett initiativ från Österrike, Finland och Sverige, som syftar till att påskynda förfarandet i deras ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat där de har sin hemvist.
Syftet med att överföra de dömda personerna när de ska avtjäna sitt straff är framför allt att göra livet lättare i fängelset samt att underlätta deras sociala återanpassning vid frigivningen, eftersom en dömd person som sitter i fängelse i den stat där han eller hon är medborgare helt naturligt kan interagera bättre med de andra fångarna, kan tala sitt eget språk, men inte nog med det: en sådan person kommer också att kunna delta i yrkesutbildningskurser som bidrar till att underlätta en smidig återanpassning till samhället, och det kommer att vara mycket lättare att hålla kontakten med vänner och familj.
Stödet till familjen kommer att vara en viktig del.
Vårt grundläggande mål är att förenkla förfarandena så att överföringen av dömda personer blir så flexibel och obyråkratisk som möjligt.
Jag anser att följande har åstadkommits: kriterierna för överföring har fastställts på ett bättre sätt, principen samt specialitetsprincipen har stärkts och rättigheterna har slutligen ökat för de brottsoffer som måste informeras om hela förfarandet, inklusive beslutet att överföra den dömda personen.
Jag håller med kommissionsledamoten som menar att brottsoffer endast ska informeras på begäran, men för att brottsoffren ska känna till detta, måste de först få veta att ett sådant förfarande är på gång.
Medlemsstaternas förslag omfattar endast 32 grova brott och baseras på ett förfarande där sanktionen omvandlas till ett annat straff som är jämförbart med den verkställande statens lagstiftning.
Dessa ståndpunkter, som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor enhälligt har röstat för, förenklar Österrikes, Finlands och Sveriges förslag och gör det mer flexibelt, vilket innebär att medlemsstaterna kan bevilja överföring av en dömd person när flera dokument tas emot.
Vi har också ändrat de tidsfrister som fastställs för varje steg i förfarandet för att göra dem mer realistiska och samtidigt möjliggöra att en avsevärd del av straffet kan avtjänas i den verkställande staten, så att återintegreringen blir mer fullständig och effektiv.
Vi har också reglerat frågor som gäller amnestier och benådningar, vilket kan bli aktuellt efter samråd mellan den utfärdande staten och den verkställande staten.
Jag anser att förslaget är ännu ett viktigt steg i riktning mot en ökad konvergens i EU: s medlemsstater på straffrättsområdet.
Det är ett ambitiöst mål, men något vi måste ha i åtanke för någon gång kunna skapa en enhetlig straffrätt.
Slutligen vill jag tacka de andra politiska gruppernas skuggföredragande samt alla som har lagt fram ändringsförslag för ett verkligt bra samarbete.
Med detta förslag anser jag att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter har tagit ett stort steg framåt i riktning mot en enhetlig straffrätt.
