# ID: svediakorp-gov469226
# author: Jean Lambert, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 492
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Precis som andra före mig vill jag varmt tacka Martine Roure på min grupps vägnar för hennes arbete med betänkandet och de förbättringar som enligt vår mening har gjorts av det ursprungliga förslaget.
Även jag välkomnar kommissionsledamotens kommentarer i kväll som visar att han är fast besluten att snabbt kunna slutföra rambeslutet enligt tidsplanen.
Parlamentet anser också, precis som kommissionen, att när vi går längre på den inslagna vägen mot uppgiftsinsamling och uppgiftsutbyte är det absolut nödvändigt att det finns säkerhetsåtgärder.
Om fler och fler uppgifter enligt den principen ska bli enkelt tillgängliga – på elektronisk väg och över gränserna – behöver vi sådana klara regler, inte minst för de berörda myndigheterna, som måste vara på det klara över vad de har och hur det kan användas, men även för att människor ska kunna lita på att uppgifterna kommer att användas på rätt sätt.
De vill veta att uppgifterna kommer att skyddas och inte vara lätt tillgängliga för privata intressen.
Vi är alltså överens om behovet av strikt reglering och straffsanktioner inom detta område.
Vi är också på det klara över – inte minst på grund av problemen med överföring av passageraruppgifter nyligen – att när vi överlämnar uppgifter till tredjeländer, när dessa är berörda, behöver vi klara garantier om var uppgifterna kan hamna i slutändan och under vilka omständigheter.
Vi välkomnar också att även deras uppgifter ska bedömas med hänsyn till de grundläggande rättigheterna.
Jag anser att det är beklagligt att vi behöver tänka i dessa banor i dag, men det måste vi.
Kanske är det vi ser här en ny definition av ett ” säkert ” tredjeland, åtminstone vad gäller dess information.
Människor vill också känna att de kan lita på att uppgifterna kommer att användas på rätt sätt och för det syfte som de samlades in, även om vi anser att det är helt riktigt att olika kategorier av uppgifter, om misstänkta, dömda personer, vittnen, offer med mera behandlas på olika sätt.
Än en gång: det ger klarhet och underlättar kommunikationen.
Vi välkomnar också ändringsförslaget om att uppgifter som gäller personer som inte är misstänkta för brott endast får användas för det ändamål uppgifterna samlades in.
Vi hoppas att medlemsstaterna följer den principen inom det egna landet men jag vet minst ett fall där DNA-uppgifter har innehållits trots att de inte borde det.
Vi välkomnar därför förslaget om ytterligare skyddsåtgärder för DNA-uppgifter och biometriska uppgifter i artikel 6.
Vi behöver uppgifter som vi kan lita på – vilket kanske inte är något som vi kan garantera i ett ramdirektiv – men vi behöver också kunna lita på att de uppgifter som samlas in används på rätt sätt och att rättigheter garanteras samtidigt som vi får en möjlighet att spåra brottslig verksamhet mer effektivt.
