# ID: svediakorp-gov469224
# author: Proinsias De Rossa, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det är i högsta grad sunt förnuft i dagens värld att polisen och våra rättskipande myndigheter utbyter information och samarbetar.
Som jag ser det går det inte att bekämpa transnationell brottslighet utan ett sådant samarbete, oavsett om motivet till brottet är antidemokratiska krafter som använder terror som politiskt vapen eller rätt och slätt personlig vinning genom penningtvätt, människo- eller narkotikasmuggling.
Samarbetet behöver ske både inom Europeiska unionen och mellan Europeiska unionen och tredjeland, men det bör inte tillåtas annat än om det finns ett övertygande skydd av de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga friheterna.
Därför stöder jag här i dag helhjärtat förslaget från min kollega Martine Roure och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
En del av våra medlemsstater är hårdnackade motståndare till det föreslagna samarbetet, inte för att skydda de mänskliga rättigheterna utan av rent ideologiska skäl för att skydda den nationella självständigheten.
Det skulle kunna förstås om de åtminstone var konsekventa.
Precis samma länder som glatt är beredda att utan närmare skärskådande acceptera Förenta staternas garantier om dess extraordinära överlämningsnät, där misstänkta flyttas från land till land, in och ut från EU: s territorium och till och med till tredjeland, där vi vet att tortyr förekommer.
Denna praktik är en uppenbar kränkning av medlemsstaternas självständighet, och Förenta staterna har till och med medgett att man inte accepterar våra definitioner av tortyr.
Våra medlemsstater bör samarbeta, samtidigt som de insisterar på ordentligt skydd vad gäller användningen av informationen och för de personer om vilka den utbyts, så som föreslås i betänkandet.
För att vara konsekvent måste våra medlemsstater dock också i praktiken insistera på att Förenta staterna respekterar de civila och mänskliga rättigheterna vad gäller de personer som landet olagligen transporterat.
Medlemsstaterna måste följa upp sitt krav på att Guantánamo Bay-lägret ska stängas genom att göra klart för Förenta staterna att dess strategi ökar terrorhotet och är det bästa rekryteringsmedel som alla fundamentalister haft på många år.
